Biter sig kvar i huset, jag kommer inte vidare

Usch, det där låter inget vidare och väcker både gamla och alldeles färska minnen till liv... Jag kan nog säga att jag har upplevt både din sida av det hela men även din frus. För 15 år sedan tog jag initiativet till att separera med min dåvarande sambo, vi hade hus och bil och allt som hör till. Han var den som vägrade flytta och vägrade sälja huset vilket innebar att jag stod med kostnader för både min del av huslånet och hyran för en lägenhet. (Ja, jag valde att flytta ut efter en månad då jag höll på att gå sönder av hela situationen) Min ekonomi raserades totalt och var helt körd i botten när han till slut behagade sälja 1 år senare. 
Mitt råd till dig är att INTE VARA SNÄLL! Ställ ultimatum klart och tydligt, boka tid för värdering av huset och en bodelning där hon får köpa ut dig om hon ska bo kvar. Kan hon inte köpa ut dig måste huset säljas.
Ett annat alternativ är att ni hittar en liten hyresrätt (om ni inte bor där det är bostadsbrist förstås) Ni delar på kostnaden och bor varannan vecka med barnen i huset och varannan i lägenheten. 

Nu 15 år senare och efter ett 11-årigt förhållande är jag istället den som BLIR lämnad (faktiskt också i julhelgen ironiskt nog) och känner sådan ilska och frustration. Jag anser att man måste försöka åtminstone att rädda förhållandet och hitta tillbaka medans han bara vill avsluta och dra ett streck över alla år, det känns som ett enormt svek. Jag gick till banken och förklarade situationen och det var inga problem att få lån med dagens låga ränta, nu har jag köpt mig en lägenhet och han får göra vad han vill med huset bara jag slipper ha mer med honom att göra. Vi har tvingats bo ihop i 3 månader snart men nu är det bara veckor kvar, det är otroligt påfrestande att bo tillsammans utan att vara ett par så jag förstår dig absolut. Jag kan dock förstå henne också, kanske vill hon innerst inne att ni försöker reda ut det och hitta tillbaka till varandra?

Har du frågat henne?