Lite ljus i allt mörker

Halkade in i detta forum då jag har en bonusdotter på 15 år, och även en egen dotter på snart 2 år.

Jag skulle ljuga om jag sa att vi alltid haft det lätt och jag skulle verkligen ljuga om jag sa att jag alltid varit positiv till situationen. Jag kom in i hennes liv när jag var 21 år, omogen och hade ingen aning om hur det är att leva ihop med en man som har barn sen innan. Jag trodde på något sätt att exet automatiskt är en ragata, barnet är odrägligt och bortskämt och att jag skulle hamna i andrahand.

Tänk vad fel jag har haft, det har dock tagit ett tag att få ordning på mina känslor och känna mig trygg i situationen. Min sambo låter mig vara med precis lika mycket som han själv, exet lämnar oss ifred (självklart har vi olika åsikter bland familjerna, konstigt vore det annars) och bonus är en fantastisk tjej (tonåring med allt vad det innebär, men urgo). Min dotter har en underbar storasyster.

Tyckte att det behövdes lite ljus i detta forum. Det behöver inte alltid vara dåligt. Jag tror faktiskt att i många fall är det vi vuxna som krånglar till det mer än vi behöver..