gravid med fd missbrukare
Hej.
Är nog inte helt ensam om detta...
Vill inte ha moral predikningar just nu, har det psykiskt jobbigt redan.
Tanken med tråden är att ev hitta en solskenshistoria.
Som varit i min situation...
Har tre barn sedan tidigare, i höstas var det rond nr 2 som jag träffade en kille som haft långvarit missbruk (huvuddrog amfetamin)
Första ronden för ett par år sedan sa han redan då att han va steril. Hände inget då. Han trodde han hade "pundat" sönder den funktionen.
Nu i höstas träffades vi igen, mest tillfälligt från min sida. Men upptäckte den 4 dec att jag va gravid!
Panik!
Bokade aborttid för jag ville inte ha barnet, ingen ork för det och ville inte riskera att stå ensam.
Berättade för honom och ville ha rent mjöl i påsen.
Han blev jätte glad! Han ville INTE att jag skulle göra abort!
Han sa att han gör VAD SOM HELST bara jag behöll det!
Jag har ett hjärta, och att se en karl gråta o böna o be skar i mig....
Jag hade aborttid, kollade med ul va då i v 7+3...
Känsligt, jobbigt, aldrig gjort abort.
Valde att behålla och hoppas på det bästa i princip.
Idag, denna stund är jag ensam, valt att göra slut.
Han röker hasch, bor hos sin mamma och utvecklad ingenting som han lovade mig.
Inte ens velat flytta hit.
Haft sina duster med alkohol o varit otrevlig i omgångar. Bla kallat mig för hora o fitta.
Hans mamma lägger sig i vårt förhållande och han är ju trots allt 35 år...
Han tar inte amfetamin (vad jag vet om!) Men denna gånger vill han inte försöka få tillbaka mig ens...Han och hans mamma ansåg att jag begär för mkt. Att jag ville att han skulle följa med till barnmorskan (båda ultraljudet va han med på) och att han o jag bara kunde gå och kika lite på barnsaker ihop. För jag vet att han och hans ex till och med köpte barnkläder innan hon ens var gravid! Vilket störde mig....
Innerst inne vet jag att jag får skylla mig själv! Men detta stör mig! Att jag valde fel väg!! :(
Vi har nu inte hörts på 4 dagar...tack o lov har jag mina barn varannan vecka och det är otroligt underbart!
Den lilla i magen vet inget...så oskyldig...jag kommer kämpa för dennes skull med näbbar o klor mot den familjen....så känner jag just nu.
Tack för att ni orkat läsa och PS. Vill inte ha massa negativa kommentarer nu :( finns det någon där ute i samma sits?