Varför blir bara män man själv är helt ointresserad av förtjust i en och tvärtom?

Visst ligger problemet hos mig, jag tror att jag är lite blyg i grund och botten. Kan bli lite självmedveten när jag träffar män jag blir intresserad av. Bland killkompisar eller män jag inte gillar blir jag väl mer mig själv och då trollbinder man dom på ett annat sätt.

Haha, känner så väl igen det där. Det där med att spontant ringa och tjöta blir ju verkligen allt annat än spontant, det är verklig skillnad på hur man beter sig mot killar man är förtjust i och tvärtom.

Ibland kan man ju också träffa någon som man från början inte riktigt är helt galen i, men sedan växer det fram efter ett tag. Allt är ju inte allt eller inget. Men just när man bara är totalt ointresserad och vet att det kommer aldrig bli något, ja det är där som man har sina största beundrare. Det är hemskt, man kan liksom släppa världens brakskit och dom tycker ändå att man är bedårande.

Fast så kan det ju faktiskt va ibland, han kanske hade varit förtjust i dig länge?

Ja den typen känner man till som blir kär i kärleken. Så känner jag med min killkompis som än en gång behöver ventilera sina känslor, dyker det upp någon annan i gänget så byter han till henne. Åh jag hoppas så mycket på det, är förbannat trött på 30 sms om dagen just nu.

Jag är 32 och han är 36...kan man inte tro va?

Det är lite problemet, han är singel och jag är singel medans alla våra vänner är gifta med varann eller på annat håll.

Visst är det så, tror inte han har haft någon tjej så på så sätt kan jag väl förstå.

Har själv haft långa relationer, men blev singel efter 30. Bra tajming, not.

Haha, ja det verkar bara som att både man själv och männen blir knepigare med åren.

Han som jag är väldigt förtjust i är i min ålder, han ser ut som en kramig brummbjörn och go som en. Glad och väldigt enkel i sitt sätt, men jag ligger lite lågt för han är rätt upptagen och när vi träffades så har han en inbokad resa i Asien inbokad under en lång tid. Så den känns inte så rolig.

Låter lite som i min sits med en man som jobbar mycket och reser en hel del, och jag tror faktiskt att man behöver våga lite mer. Jag är likadan och blyg, försöker verka lite cool och så när vi hörs....men skulle egentligen bara vilja skriva att jag vill hångla upp honom här o nu. Det är väldigt jobbigt att vara blyg, trodde det skulle bli bättre med åren men inte då.

Men ska vi inte höra av oss lite mer, båda är blyga. Kanske vi skulle skicka iväg ett varsitt, ska vi ses?

Ja vi bor i samma storstad. En timme var inte så farligt, du får väl boka in en träff?

Han svarade direkt, han slutade 13 och jag 17 så vi sköt fram det till helgen. Men fick ett saknar dig i meddelandet, nåja. Det är ett bra steg, att vara lite spontan på samma sätt som jag är med mina vänner.

Va kul! Har ni bestämt för en annan dag att ses? Hur länge har ni setts förresten?

Jag tycker att det är rätt skönt att planera in dag för att ses på, då kan man styra lite när man känner sig pigg och fit for fight.

Då har ni setts ett bra tag, vad är det som känns annorlunda?

En gång per månad och träffades första gången "förra sommaren#?!

Nexta asap

Okej, va gulligt. Vilken intressant utveckling i er relation, vet han verkligen vad du känner?

Ska iallafall träffa min dejt imorgon inne i stan, får hålla mig cool och inte boka kyrka och bröllopsklänning ikväll. Nej men känns bara så mysigt.

Mindre mysigt är att min killkompis som jag har betydligt mindre intresse av skickade ett riktigt tjurigt sms precis, kom efter att jag skrev att han absolut inte var välkommen hem på kaffe och mys hem till mig ikväll. Att jag vill sova och har en dejt imorgon, vi är bara vänner för femtioelfte gången. Så tröttsamt, men t o m han kan inte få mig på dåligt humör idag.

Jo jag tror att dom känner av det faktiskt. Men då måste någon av er ta första steget och prata, som vanligt blir det väl lättast om du gör det? Men med det där sista så ska inte jag vara skenhelig, lika dålig själv. Men risken är om man går runt för länge är att man öppnar upp sig vid fel tillfälle, typ på fyllan eller något för att våga.

Jo jag tror att dom känner av det faktiskt. Men då måste någon av er ta första steget och prata, som vanligt blir det väl lättast om du gör det? Men med det där sista så ska inte jag vara skenhelig, lika dålig själv. Men risken är om man går runt för länge är att man öppnar upp sig vid fel tillfälle, typ på fyllan eller något för att våga.

Vad kul att tråden vaknade upp, tänkt på er. Nej men berätta, vad är det som har hänt? :-/

Här är det rätt bra saker som händer, hoben har lagt ner. Helt korrekt idag. Ja vad händer med min blivande man (det vet han inte än)? Ja han är fortfarande helt fantastisk, vi har inte hunnit setts så mycket och nu reser både han och jag bort över påsk. Men det är så underbart med att vakna upp till hans dagliga morgonsms där han frågar hur jag mår och hans kvällsms där han skriver att han tänker på mig och saknar mig. Så jag är glad, även fast ringen på fingret inte sitter där än.

Klassiker, känner så väl igen det där. Sen när du har lagt ner honom känslomässigt så erbjuder han sig självmant att skura dina golv. Klassiker och så jävla tröttsamt! Men hur vet du att det är kört?