Jag har det faktiskt motsatt, jag blir inte attraherad till någon som inte är det av mig först. Då först kan mitt intresse vakna, det är rätt skönt faktiskt :) det verkar som om folk tror att jag flirtar och är intresserad när jag nästan alltid bara tycker om att prata och skämta, så då blir jag förvånad när jag plötsligt blir råflirtad med, haha. Men jag klagar verkligen inte, det är ju så kul ;)
Attraherad av förstås...
Fast jag är exakt likadan, har inte ego till att ragga på män som visar ointresse. Men problemen kommer ofta lite senare när man träffats ett tag, börjar jag gilla honom så drabbas jag lite av panik och vet inte hur jag ska få till det. Du verkar sköta det där mycket bättre och snyggare? Knep?
Va underbart det låter att bara gå in i känslan sådär, jag blir så sjukt inspirerad och vill också bli så. Bara följa med känslan och ha positiva tankar, har du alltid varit och känt så när du träffar någon det klickar med?
Själv är jag väldigt glad och på något sätt känns det väldigt bra denna gång egentligen, lite tidigt att säga. Men däremellan kommer osäkerheten fram, tänk om han träffar någon bättre än mig. Tänk om han bara leker med mig, det där eviga tänk om. Det är inte bra, ska anamma mer din inställning. Låter så mycket sundare och bättre.
Ofta är just det mitt tecken på att jag träffat rätt: när jag får de där blickarna och uppskattningen över mina egna små egenheter jag knappt ens vet att jag har av någon jag själv är superförtjust i så blir allt helt ömsesidigt plötsligt. Man KAN bli helt bekväm och avslappnad. Och att jag är lika fascinerad av den personen.
Sen stämmer det inte fullt ut det här med att tycka om sig själv, för jag har alltid tyckt om mig själv och gör även nu men sen kan man i själva relationen inte tycka om sig själv, vara olika bekväm eller bli osäker. Osäkerhet är ju något som kan "växa fram" i vissa fall. Jag skulle nog också säga att alla kärleksrelationer är nervösa i något läge men med vissa kan även nervositeten kännas bra för att man båda vågar blotta sig. Och med vissa personer, extremt få, så är man hemma direkt.
Jag håller med om att gå på känslan, fast det kan vara svårt att göra när man är mitt uppe i det.
Åh va underbart, låter ju verkligen så bra. Du är en sån där kvinna som verkar ha lite det. Nu så har väl jag också en viss charm som kan visa sig om mannen i sig är bekräftande och trygg i sig själv. Däremot har jag alltid blivit så nervös om mannen är lite för snobbig eller har hela kontrollen över situationen.
Det blir väl så mycket lättare om man märker att mannen är förälskad i en, då blommar man väl ut. Nu vet jag inte riktigt vart han jag dejtar står, men vi har daglig kontakt och han verkar tycka bra om mig som person. Får väl lossa lite själv på kontrollen.
Måste fått solsting, jag som alltid är passiv och försiktig drog iväg ett sms nu om att spontanses efter jobbet. Ser ut som ett spöke och glömt sminkväskan hemma, men försöker anamma den softa stilen nu. Blä, tänk om han inte svarar nu?
Äh skitsamma!
Oj jag tror du missförstod varje ord jag skrev.
Med bekväm och avslappnad menade jag inte myssoffan utan jag menade tex det som du beskrev som en "vinst känsla", dvs att vara så bekväm att man fullt ut kan vara sitt fantastiska jag.
Och med trygghet menade jag inte motsats till spänning. Dvs jag syftade på att en del människor får en att känna sig som sitt bästa jag medan andra kan få en att bli osäker. (då menar jag framförallt osäker i stunden). Tex får mina bästa vänner mig alltid att må suveränt.
Med relation så menade jag inte ett förhållande utan jag menade relationen till varandra. Alltså hur man är mot varandra och hur man påverkar varandra. För vi påverkar och påverkas av människor som vi umgås med.
Det jag beskrev ovan om hur man kan känna sig i relation till någon beror ju lite på hur man är mot varandra. Jag är ju den jag är oavsett men när jag blir bemött som jag är det bästa som gått i ett par skor så kommer jag också känna mig så. Om jag istället får tvetydiga svar och blir halvdissad så kommer jag också känna mig osäker i just den relationen.
Det innebär ju inte att jag som person förändras.
Jag diskuterade tråden, jag gjorde ingen jämförelse av dig och mig. Jag pratade om hur vi är olika i olika relationer. Alla människor, inte bara jag och du och ts utan alla är olika i olika relationer. Sen kanske du är en fantastisk underbar människa med alla du träffar men du är inte likadan med alla för alla människor påverkar och påverkas av varandra.
Angående din "analys av mig": Jag går också vidare till roligare sällskap om jag tröttnar...
....och nej jag sitter inte och väntar på att någon annan ska bekräfta mig jag är väldigt nöjd med mig själv tack.
"Bättre män" är en term ungefär som "riktiga män", alltså män som gör som en kvinna vill.
Vad skulle motivera en man att lära sig av män att bli en sån när det ju innebär att vi som män inte får som vi vill då?
Håll en kvinna på halster och hon är motiverad att visa sina bästa företräden samt leverera hett sex.
Ge henne vad hon vill se ditt sexliv sakta förvandlas till relationssex en gång i veckan.
Klart män lär sig den ekvationen rätt snabbt. Där har du svaret på frågan i din TS dessutom.
Kan inte annat än att tycka synd om dig.