Håller på att skiljas, hur har ni hanterat sorgen.
Hej,
en sak som har hjälpt mig är att "det handlar inte om dig". Det är så himla lätt att gå in i känslan av att vara ratad/lämnad/dumpad inte räckte till.
Men det är HAN som går igenom en livskris/depression whatever. Det beror inte på DIG, det sker inom honom. Och tyvärr. Män har ofta väldigt svårt att prata om känslor eller förstå känslor.
Jag gissar (helt lekmannamässigt) att han hade mkt på jobbigt och då "gick in i väggen", någon slags depression, då känner man inte, ingenting, man tappar sexlust etc. När han insåg det så trodde han att han slutat älska dig. Han satte inte de tappade känslorna i relation till att han var stressad/deprimerad. Han har förmodligen inte ens ännu insett detta faktum. PGA depression blir han också handlingsförlamad. Han har lyckats sätta ord på att han inte känner de känslorna för dig men i övrigt har han inte bearbetat sina känslor/problem/situation.
Han har förmodligen helt tappat bort sig själv.
INGET av detta har med dig att göra. Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp/som inte förstår att man behöver hjälp. Så länge han inte kommer till några insikter kommer inte er relation bli bättre.
Det finns egentligen ingenting du kan göra för honom. Går han i terapi? Annars kan du ju föreslå det. Och hoppas på att han gör det.
Men nu till DIG. NU måste DU ta hand om dig själv. För det enda du kan påverka är dig själv, ditt liv, din framtid. DU kan inte förändra honom eller ert förflutna.
Du skulle förmodligen också behöva prata med en terapeut, jag råder dig till det. Fråga dig vad du vill göra nu, för DIN skull. Se om dig själv och ditt eget boende. Läs på om MINDFULLNESS, fokusera på det du kan förändra/påverka. Gå in i känslorna/sorgen och allt det där, känn till 110% men fastna inte. När du hamnar långt ner i hålet titta upp och uppskatta det du har, livet, andas, känn tacksamhet för det. Du måste bearbeta detta själv, det är en sorg, läs på om sorgebearbetning.
Men ett annat visdomsord som är bra är:
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."
Och jag tänker en hel del på "be all I can be", vara den bästa versionen av mig.
Kram
V