Singellivet skrämmer denna 40-åringen

Lärare? Skrämmande! Inte undra på att testresultaten i PISA-undersökningen har sjunkit till katastrofnivåer. En del ungdomar kan inte ens skilja mellan de och dem längre.

Vad roligt att läsa att man kan ha ett marknadsvärde trots min ålder. Jag är 39 år och singel, inga barn vet inte om jag vill ha det mer heller. Relativt nybliven singel så jag har inte försökt kolla läget ute på singelmarknaden ännu men jag har en känsla av att jag börjar vara för gammal för att någon ska vilja ha mig mer men roligt om det inte är så. Sedan har jag också uppfattat att det kan anses som negativt att jag inte har barn eller vill ha några.

jag är 48 och man

Helt ärligt så skulle inte jag kunna tänka mig en relation med en kvinna som inte har barn. Snarare ser jag det som ett stort plus, Nåväl inte en 8barns mamma då.. Men 1-4 barn är ok.

Har själv barn och det är bara den yngsta som inte är självgående. (14)

Tyvärr har jag erfarenhet i det motsatta. Där mina barn är ett hinder och jag förväntas att lämna barnen och bilda familj med någon annans barn och där inkluderas ej mina barn. Detta har hänt två gånger..

Kan bara säga hur man känner för att en kvinna redan har barn, Men av erfarenhet som inte är den bästa.. Skiter jag i kärleken. Hjärtat och tankarna har man låst in i en kista och kastat bort för alltid.

Men hoppas och önskar att ni alla andra finner nåt fint!

Och jag skulle aldrig kunna tänka mig en man med barn för att de brukar vara totalt oförmögna att prioritera ett förhållande och bara kräver man ska ställa upp för hans barn men ger inget tillbaka alls annat än skit och ingen tid alls över för en kärleksrelation annat än i sängen.

Kan bara önska dig all lycka till i framiden..  o hoppas på att du finner det rätta.

Må väl och lev väl

Jag har svårt att tro på kärleken men jag hoppas ju hitta en man som förstår att värdesätta och se en bra kvinna i sitt liv när han har det. Jag tänker inte riskera hamna i samma sits igen så lever hellre ensam än att hamna i helvete igen.

Lycka till du med.

Det där är anledningen till att jag inte är intresserad av barnlösa kvinnor som dig. De förstår helt enkelt inte kärleken man känner till sina barn utan är fast i ett barnsligt tänkande där man hela tiden sätter sig själv först. 

Det där är helt sant men lite onödigt hårt uttryckt.
Jag har själv varit i rollen som barnlös bonusmamma och skäms i efterhand för många saker jag tänkte och sa i den situationen. Och då var jag ändå en bra och engagerad bonusmamma
Min erfarenhet är att man kan förstå kärleken till barnet/n, men man kan inte förstå vad det betyder för förhållandet till exet.

Jag har varit i ett långt förhållande med en man som lade över sitt eget ansvar för sina egna barn på mig så jag förstår vad som menas med att känna osäkerhet inför vad ett förhållande med en man plus barn innebär. Om pappan tydligt visar att det inte är en hushållerska/barnvakt han söker utan en vuxen relation där han själv tar ansvar för sina barn så skulle jag kunna tänka mig att försöka en relation med honom. Men det faktum att en hel del män hugger första bästa kvinna för att de inte vill vara ensamma och att de vill ha hjälp med barnen gör att man blir skeptisk. Jag har själv barn och skulle aldrig drömma om att säga till en ny man att det är hans "självklara ansvar" att ta hand om mitt barn. Men som sk .bonusmamma fick jag höra det jämt.

Och jag förstår inte tänkesättet att sätta någon framöver någon annan, att rangordna familjemedlemmar. En sådan man intresserar mig inte.

Att du anser det barnsligt att vilja ha en jämlik relation där relationen också prioriteras och värdesätts kan jag inte förstå. För mig borde en vuxen man klara av att balansera såväl föräldraskapet som en relation men många klarar inte av det. De tror på fullt allvar att det finns någon som skulle vilja ställa upp på att dela ett sk familjeansvar för barnen men samtidigt förväntas man vara någon slags utomstående nummer två som villigt ska sätta sig själv och sina behov åt sidan. Det finns inte många som ställer upp på ett sådant liv. Tackochlov!