Bonusmamma som inte vet om hon vill mer

Först och främst vill jag säga att jag förstår helt och hållet att du inte vill stanna, och tycker du resonerar sunt som inte vill ha denna man som pappa till dina egna barn.

Men 9 av 10 som så lättvindigt skriver "men lämna då!" som om det är det lättaste i världen verkar ha missat något, och det är att medan du tror att du "kanske" älskar mannen så skriver du "jag älskar det där lilla barnet som jag tar tagit hand om och slitit för". Just konsekvenserna av att bara lämna rakt av, utan någon förklaring till denna lilla pojke som du älskar men garanterat inte kommer ha någon fortsatt kontakt med, hade fått mig att tveka. Han förlorar den enda som verkligen brytt sig om honom.

Om jag var i din situation hade jag agerat lite mer långsiktigt. Om du vet att du vill lämna mannen så arbeta dig ur situationen. Ta successivt mindre ansvar för pojken och framför allt, säg ifrån när mannen kräver saker ifrån dig men själv inte hjälper till. Vad är du rädd för? Att han ska bli arg? Vad har du att förlora? Under tiden så kan du prata med pojken och förklara att oavsett vad som händer (om du stannar ihop med pappan) så älskar du honom.

Jag är fullt medveten om att TS inte har något egentligt ansvar för pojken alls, men jag menar att JAG inte hade fixat att vara ännu en i raden av närstående till pojken - för det är du ju även om du inte har något juridiskt ansvar eller blodsband - som sviker. Speciellt inte rakt av sådär. Han kommer ju tro att han är helt oälskad.