Inget sexliv - ingen framtid?
Först vill jag säga att lösningen ligger i att prata med varandra. Det vet jag. Men jag lever med en kvinna som har svårigheter att prata om känslor och sexliv. Vi har på min inrådan gått i familjeterapi men hon vill helst få det överstökat och komma därifrån.
Så till saken. Vi har väl alltid haft ett dåligt sexliv; sällan, och inte särskilt innovativt eller långa samlag (hon kommer ganska fort). Men vi har i alla fall haft sex...
Den här helgen har vi spenderat i Stockholm utan våra barn, som är 2 och 4 år gamla. Jag i min naivitet tänkte att "äntligen kan vi ha sex, gud vad trevligt!". Jag har inte pratat om det, inte sagt något eller gett någon hint, för jag vill inte pressa. Fredag kväll, middag ute och sedan tillbaka till hotellet. Inget sex - men ändå okej eftersom det är efter en arbetsdag mm. Men nu, lördag kväll, då jäklar! Men icke... en jättefin ovh trevlig dag samt en jättetrevlig middag där jag fokuserar fullt ut på henne (som jag egentligen försökt göra helgen, där vi kom överens om inga telefoner, Facebook osv - något som hon för övrigt bröt när vi låg i sängen på hotellet nu på kvällen.)
Jag tycker det är jobbigt att vi inte har sex, för nu är det 1,5 år sedan. Jag tycker faktiskt att det är onormalt. För ett par som är gifta och som säger att man älskar varandra. Jag känner att i det långa loppet så kommer detta inte funka för mig. Jag saknar sex och kärlek alldeles för mycket. Det är sällan hon kramar eller pussar mig. Jag tar alltid initiativ till detta men blir ofta negligerad eller dissad. Och det gör så jävla ont att ni inte anar...
Jag är inte perfekt. Inte hon heller (även om hon i mina ögon är det - för jag älskar henne och vill göra allt för henne och att hon ska må bra). Vi har haft saker som hänt under alla dessa år som sambos och nu makar. Men vi är 29 respektive 32 år gamla. Att ha ett sådant frånvarande sexliv i denna åldern känns konstigt. Hon har även vid ett tillfälle sagt vad hon tycker om vårt sexliv. Vi pratade om allt som hänt i vårt liv, med barnen, sjukdomar etc: "Det är viktigare för dig än för mig". När hon sa så, så dog samtalet och jag visste inte vad jag skulle svara.... Jag kände mig nästan blåst. Eller mindre värd. Jag vet inte.
Jag vet inte om jag orkar såhär. Det kan INTE vara normalt att vara på en weekend med sin fru som man älskar, och ligga i sängen bredvid, natten till söndag och gråta. Det kan det inte vara.....