Det var ju något där? förstår inte.

Jag vill leva med den bästa. I mina ögon kommer ingen att slå henne. Hon är en jag alltid kommer minnas. Jag vill vänta på henne. Så känns det. Att jag vill vara nära utifall. Men så kan man ju inte leva, eller? Då är det ju bättre att säga något. Men det känns ju otroligt nervöst. Kan ju gå käpprätt åt pipen.

Och vill tillägga att jag inte har något förhållande längre.

Mycket tacksam över alla tankar och råd jag får här ska ni veta!