Oense om barnets svårigheter

hej! Om föräldrarna är oense om barnets svårigheter så är det jätte svårt att kunna samarbeta och hjälpa barnet. Vi säger att föräldrarna är skilda, ena föräldern ( vi säger mamman) har troligtvis adhd, hennes bror med och deras pappa också. Dvs, adhd förekommer inom den familjen till varje barn ( från deras pappa) mamman är kanske inte medveten om det själv då hon har svårt att tänka utanför sin bubbla och se andra människors behov, har ofta offerkoftan på sig och utmärker tydliga svårigheter på samspel.

Pappan till det här barnet vi pratar om har uppmärksammat att barnet har svårigheter, pappan uppmärksammade saker redan väldigt tidigt och svårigheterna har följt barnet fram till fem års ålder. Det är svårigheter med mat, sömn, överaktivitet ( väldigt mycket överaktivitet) koncentrations svårigheter, samspel med andra barn, utbrott, svårigheter att ta in information och att lyssna m.m

Dessa saker har gjort att det är otroligt svårt att ha med barnet någonstans då barnet är överallt och inte lyssnar,

Pappan har försökt att prata med mamman men mamman nekar till problemen och säger att hon inte ser något som är annorlunda med sitt barn.

Förskolan har gått in och haft samtal med både mamman och pappan om barnets svårigheter, förskolan syftar lite fint på att barnet kanske har någon form av adhd.

De har sökt en extra resurs hos kommunen men fått nedslag för extra stödperson då barnet inte har någon diagnos. De har istället fått göra en så kallad handlingsplan utsatt just för barnets speciella behov.

Pappan vill hjälpa sitt barn genom att börja en utredning på barnets svårigheter innan barnet börjar i skolan.

Så, om inte båda föräldrarna är med i samma verklighet, kan då pappan börja en utredning med sitt barn utan mammans tillåtelse ( gemensam vårdnad)

Eller hur går man tillväga i detta fallet?