Oense om barnets svårigheter

I vårt fall är barnet i tonåren och har alltså mer att säga till om själv vilket har underlättat. Men pappan tycker att barnet är precis som alla andra barn och såg absolut ingen anledning till utredning. Jag som har barnet boende hos mig 99% av tiden såg att vi behöver diagnosen för att barnet ska ha rätt till mer stöd i skolan.

Jag lyckades i alla fall lirka med mig pappan på ett möte med BUP för att "få hjälp att hitta barnets styrkor" och väl där så tog de över och övertalade pappan genom att visa fördelarna med en utredning. Eftersom han fortfarande inte tyckte att något var annorlunda med barnet så gick han med på utredningen typ för att bevisa att han hade rätt.

Nu efteråt så är pappan tjurig medan barnet och jag är nöjda med de ökade möjligheterna till hjälp på gymnasiet. Diagnosen blev Asperger och ADD. Bara det här med att veta och kunna förstå sig själv har hjälpt barnet jättemycket.

Så mitt råd är att ringa BUP och be om hjälp att övertala mamman.