DU skapar DITT liv!

Jag håller med dig om att man har ansvar för sitt eget liv. Men däremot inte att man väljer hur man mår. Man bör jobba mot att må så bra man kan såklart och ta itu med de saker som hindrar en. Mrn så enkelt som att man kan välja att må bra genom en knapptryckning, näe så är det oftast inte. Var har du fått det ufrån snälla du?

Skyll dig själv om du mår dåligt, med andra ord? Själv är jag glad att jag kan se vilka omständigheter som fört en person dit hon befinner sig, och att jag kan visa uppriktig förståelse (oftast inte en hundraprocentig sådan visserligen - för det måste man nog ha gått igenom samma sak själv - men i alla fall alltid en viss) för hur hon mår. Det är nog en av de egenskaper hos mig själv som jag är mest tacksam för.

Låt säga att du är en kvinna som börjar närma dig 40 år och ännu inte träffat en man som känns helt rätt men du vill så gärna ha barn.
Om du då träffar någon som är "okej" och du skaffar barn med honom och ett par år senare befinner dig i ett kasst förhållande och är för evigt bunden till fadern till ditt barn oavsett om du avslutar förhållandet el. inte, tycker du att man bara får skylla sig själv då eller har den tidsbegränsade biologiska förmågan för en kvinna att bli mor faktiskt inte gett dig ett val?
Du har valet att antingen inte få några barn eller att få barn med någon som du kanske inte hade valt om läget varit annorlunda? Lite nyfiken på vad du tycker att den biologiska klockan ger kvinnor för val?

Vet inte vad du har gått för hitta dig själv-kurser eller om du har förläst dig på litteratur i genren. Att välja hur man ska må? Jaså, du. Väljer du om du är hungrig, också (en annan fullt mänsklig företeelse)? Att "välja" är egentligen att förneka sina känslor, svälja och sopa in skiten under mattan. Om jag blir arg, ledsen eller besviken finns det en anledning till det. Jag tar mina reaktioner och mig själv på allvar. Jag släpper ut det och vågar säga att jag är ledsen eller arg. Allt annat är bara förnekelse. Ös ur, bearbeta och sedan kan man gå vidare. Det enda sätter att ta uti med att man mår dåligt är att erkänna att man mår dåligt och försöka göra något åt det. Inte förtränga det.

Jag är en sån där människa som valt att vara olycklig. Eller valt och valt... Allt jag velat ha var lycka och kärlek, men mina val i livet har gett mig motsatsen. Och ja, jag ansvarar för de valen. Men jag har gjort vad jag kunnat utifrån dom förutsättningar som jag haft. För alla har inte samma förutsättningar. Jag har inte växt upp i ett stabilt och kärleksfullt hem, så jag har inte vetat vad jag ska leta efter när det kommer till relationer. Jag har heller aldrig fått lära mig hur jag ska hantera mina känslor, impulskontroll m.m. och har därför agerat självdestruktivt. Mitt ansvar är att försöka jobba på detta och förhoppningsvis bli bättre, men att säga att jag valt detta känns orättvist. Mina föräldrar valde åt mig när de gav mig de usla förutsättningar som de gjorde. Om jag hade vetat hur jag skulle göra för att vara lycklig så hade jag självklart valt det. Vem vill må dåligt egentligen??

Nej, vet du TS, du förstår inte.

Man väljer om man fortsätter att kämpa eller om man ger upp. Men att man kan välja lycka och hur ens liv ska vara.. du kan bara inte mena allvar.