• pgw

    varför skaffa barn sent? tänker många fel?

    Man behöver en partner för att skaffa barn. Alla hittar inte den partnern när de är 20-27.

    Mina föräldrar har inte kunnat ge mig vare sig avlastning eller stöd i min föräldraroll. Jag har klarat mig hur bra som helst i alla fall. Jag har många vänner, ser du.

    Man behöver inte ha unga och pigga föräldrar för att få ett bra liv, det vet jag av egen erfarenhet. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara beroende av sina föräldrar långt upp i vuxen ålder.

  • pgw
    Onix skrev 2015-04-17 13:03:48 följande:
    Vad är det med studentlivet du inte skulle kunnat gjort sen du fick barn? Nu när jag är 21 år följer jag ofta med mina jämnåriga vänner utan barn på deras aktiviteter. Funkar super. Känner inte jag missat nått utan istället att jag fått upplevt så mycket mer.
    Studera hela dagen, sköta förtroendeuppdrag på kvällarna. Festa hela natten var och varannan helg. Åka på resor. Ett aktivt studieliv innebar för mig att man var igång från morgon till kväll, skapade kontakter med människor av alla de slag, lärde sig massor om allt från studentpolitik och föreningsjuridik till hur man ordnar baler för flera hundra personer. Allt detta har gett mig minnen och vänner för livet. Den sortens studentliv funkar INTE om man har ett litet barn hemma. Om man inte använder sina föräldrar som reservföräldrar förstås...
  • pgw
    Gladskit skrev 2015-04-17 09:01:25 följande:

     Och jag tycker inte heller att jag blev en "gammal" mamma bara för att jag väntade, jag var 25 när min son föddes.


    Skämtar du? INGEN anser att en 25-åring är en "gammal" mamma. Inte ens TS. En "gammal" mamma är en kvinna som får barn när hon är runt 40 år.
  • pgw
    svabb83 skrev 2015-04-16 23:14:41 följande:

    Alla har självklart sina fulla rätt att göra som de vill. precis som jag har mina åsikter.


    Varför är kvinnans ålder när hon får barn något man ens behöver ha en "åsikt" om? "Åsikter" kan man ha om de livsval folk gör som påverkar andra människor på något sätt, via miljön eller samhällsekonomin. Det är mer relevant att ha en "åsikt" om hårfärgning än om kvinnans ålder när hon skaffar barn. Det att vissa väntar så länge med barnafödandet att de behöver medicinsk hjälp när de väl är redo, det kan man ha "åsikter" om. Men åldern i sig? Kan du visa på en enda sak med en gammal förälder som påverkar ditt liv negativt?
  • pgw
    Gabbe75 skrev 2015-04-18 12:34:45 följande:
    Jag förstår precis vad du menar och det finns alldeles säkert individuella skäl.
    Men var det verkligen lättare att finna Mr right för tidigare generationer?

    Vill inte kritisera dig personligen eller någon annan. Det är ju samhällstrenden som är intressant.
    Förr gifte man sig om kvinnan blev gravid. Idag separerar man, för att mannen inte är redo att bli pappa.
  • pgw
    Gabbe75 skrev 2015-04-18 14:26:31 följande:
    Det där är ju bara bullshit. Vid graviditet i 45 årsåldern drabbas cirka 1 av 25 foster av kromosonfel. Vid 40-årsåldern är siffran 1 av 100. För mödrar under 30 är risken mindre än 1 på 1000.

    Det är knappast 1 av 100 som omkommer i trafiken eller hur?
    Din jämförelse haltar. Risken är hög för 40-åringar, men andelen 40-åringar som får barn är liten. Om du jämför med trafiken, så ska du inte räkna med alla som kör bil, utan bara riskförarna, t.ex. unga män.

    www.expressen.se/motor/de-har-typerna-ar-varst-i-trafiken/

  • pgw
    Gabbe75 skrev 2015-04-18 13:16:33 följande:

    Jag är ju med mina 40 år kanske tillräckligt gammal för att legitimt få kritisera samhällstrenden?

    Jag vet inte riktigt hur det är nu för tiden med skapade trådar om än det ena, än det andra. Förut tyckte jag i vart fall att det var väldigt många som skapade trådar i stil med "hur kan man skaffa barn när man ännu inte skaffat sig ett ordentligt jobb?" (Underförstått att ALLA måste läsa 4 år på högskola och gjort karriär)

    Men strunt samma. Somliga undrar varför vissa inkl mig själv ser ett problem med äldre föräldrar. Jag ser i huvudsak två problem.

    1) Det slukar resurser från samhället (tester och komplikationer)
    2) Medicinskt är det inte riktigt schyst mot barnen
    3) Kommande barnbarn får kanske aldrig uppleva farfar/farmor, morfar/mormor.

    Vad gäller DS exempelvis väljer ju landstinget av naturliga skäl att lägga sitt krut på att utreda de äldre mödrarna. Det i sin tur slukar resurser från de yngre. Som någon skrev är ju också vanligare att barn som föds med DS görs av yngre mammor. Ingen vågad gissning är ju att man inte kontrollerar dem lika noggrant som man annars hade kunnat göra om man allokerat resurserna annorlunda.

    Den bistra sanningen är ju att det inte finns pengar till allt.


    Vi har haft tvångssterilisering i vårt land. Den lagen avskaffades, eftersom man ansåg att var och en som vill har rätt att skaffa barn. Också sådana som egentligen är mindre lämpade som föräldrar.

    Du anser att gamla föräldrar är en problemgrupp som slukar resurser.

    Utan att ha någon statistik att tillgå är jag ändå övertygad om att det som barnen till de här föräldrarna tillför samhället i form av skatter när de väl har vuxit upp är en mångfalt högre summa än det som samhället betalade under de 9 månader som graviditeten pågick.

    Jag är också övertygad om att kostnaderna för alla de underhållsstöd som betalas ut till ensamförsörjare överskrider summan som läggs på mödravård av äldre mammor.

    Jag tror också att samhällets kostnader för ADHD-barn överskrider kostnaderna för barn med Downs syndrom.

    Om du tror att man skulle sätta större resurser på att hitta barn med Downs syndrom hos unga mammor ifall man blev av med de gamla mammorna, så tror du fel. De pengar man skulle spara in på att slippa testa gamla mammor skulle inte räcka till för att utöka testandet på de unga mammorna, eftersom de är så väldigt många flera. Redan nu erbjuds KUB-testet åt alla som vill ha det, åtminstone där jag bor. Att göra kromosomanalyser på alla som vill är varken medicinskt eller ekonomiskt motiverat.

    Medicinskt inte schysst mot barnen? Förstår inte vad du menar. Det skulle vara medicinskt schysst mot barn till rökare, alkoholister och narkomaner ifall deras mammor togs in för tvångsvård. Så vad är det du vill ha sagt?

    Jag har aldrig hört talas om någon som har fått psykiska problem av att aldrig ha fått träffa sina far-/morföräldrar. Därmed är detta inte ett samhälleligt problem.
  • pgw
    Gabbe75 skrev 2015-04-18 12:40:40 följande:

    Ja, men är det rimligt att samhället ska bekosta detta med specialvård? Är det så man använder mödravårdens resurser på bästa sätt?

    Sedan får väl skalan beskrivas som närmast logaritmisk. Risken/sannolikheten stiger därefter rätt upp i skyn. Jag har sett undersökningar som visar på att risken är hela 10% för en 45-årig moder. Jämför då med en 20-25 åring där den är snudd på obefintlig.


    Och hur många 45-åringar blir gravida per år tror du? Du har bra koll på risken för DS, vad vet du om sannolikheten för att över huvudtaget bli gravid som 45-åring?
  • pgw
    Gabbe75 skrev 2015-04-18 18:27:10 följande:

    Ja, förutom sjukdomsperspektivet och svårigheten med fertiliteten som vi kanske stött och blött tillräckligt tänker jag mig att äldre föräldrar generellt (måste skriva generellt nu så ingen känner sig påhoppad) har fysisk sämre förmånga. De som skaffar barn när de är 40 kommer vara 60 när deras barn tar studenten. Om deras barn också väntar tills 40-årsdagen med att skaffa barn kommer de att få barnbarn först som 80-åringar.

    Det stämmer att snittåldern gått upp kraftigt, men det beror ju främst på att barnadödligheten gått ned markant, inte att nästan alla lever tills de blir 100+...


    När man är 20 år gammal är man redan mogen nog att bilda egen familj, enligt dig i alla fall. Vad spelar det då för vilken ålder ens föräldrar är i? Man behöver ju inte dem för sin överlevnad då längre.

    Eller tänker du att just därför att man INTE är tillräckligt mogen som 20-åring, så vore det bra om föräldrarna var 40-50 i stället för 60?

    Hurudan fysisk förmåga behöver föräldrar ha?
  • pgw
    Gabbe75 skrev 2015-04-18 17:36:52 följande:
    Återigen, det har ju inte med saken att göra? Risken för DS går spikrakt uppåt redan vid 30, om än från mycket låga nivåer. Vid 40-årsåldern har den blivit så hög att den måste beaktas. Eller om man så vill från mycket osannolik till högst verklig risk. En risk på 1/25 tycker i vart fall inte jag att man ska ignorera.

    Men visst, det finns ju andra problem med äldre föräldraskap. Bara svårigheten att ens bli förälder är ju en. Om så det äldre paret runt 40 får till en graviditet är risken runt 4% att fostret har en kromosonförändring. Då blir det troligen abort. Till tragedi för paret, till kostnader för samhället osv.

    Ovanstående är ju ett faktum. Har så svårt att förstå att man måste argumentera mot det trots att det är så vetenskapligt fastlagt. Sen kan jag köpa att vissa ändå är, eller har varit i en sådan livssituation att man ändå tar risken.

    Problemet är ju att åldern för förstföderskor bara stiger, speciellt i Stockholm. Det kan aldrig vara en bra samhällstrend.
    Ingen argumenterar emot att risken för kromosomfel ökar med moderns ålder. Det vi däremot argumenterar emot är att det skulle vara ekonomiskt betungande för samhället att en 40-åring får barn. Att det skulle spara resurser ifall 40-åringen förblev barnlös. Jag tror att det är tvärtom.

    Om man skulle ålderskategorisera alla kvinnor och räkna ut vilken åldersklass som producerar de "förmånligaste" barnen, så tror jag att 40-åringarna slår 20-åringarna med hästlängder.
  • pgw
    Gabbe75 skrev 2015-04-18 15:25:51 följande:
    Är nog ytterst få som bara är borta från arbetsmarknaden under 9 månader.

    Huruvida de samhällsekonomiska kostnaderna för ADHD-barn är högre eller lägre än kostnaderna för DS-barn finner jag en smula irrelevant. Visserligen finns det ju belägg för att barn med äldre föräldrar oftare drabbas även av sjukdomar som ADHD och Autism. Men på vilket sätt skulle det motbevisa problemen med de allt äldre föräldrarna menar du?

    Återigen - tråden rör risker och komplikationer eller om man så vill för- och nackdelar med tidigt, respektive äldre föräldraskap. Är det då inte det vi ska diskutera?

    Förstår inte riktigt vad rökning, övervikt och narkotikamissbruk har i den här tråden att göra. Menar du att eftersom kostnaderna för detta är högre så är komplikationerna av ett äldre föräldraskap oviktiga? Du får ursäkta mig, men jag tycker det känns direkt ointelligent att diskutera på det viset.
    Frånvaro från arbetsmarknaden är lika för unga och gamla. Dessutom talade du själv om "tester och komplikationer". När 40-åringen väl har fött sitt friska barn, så står hon på samma startstreck som 20-åringen.

    "Medicinskt är det inte riktigt schyst mot barnen" var dina ord. Jag förstår inte vad du menar med det. Jag skulle kunna använda ditt uttryck när det gäller just precis rökare och narkotikamissbrukare. I diskussioner brukar man dra paralleller till besläktade fenomen, därför är det i högsta grad relevant att tala om rökare och narkotikamissbrukare i det här sammanhanget.
  • pgw
    Gabbe75 skrev 2015-04-18 15:10:04 följande:
    Tycker du verkar ha en sund inställning. Många tycks lida av någon slags noja över att allt måste vara så ordnat. Det är klart att barnen kan hänga med även om du väljer att studera senare i livet. Livet upphör inte den dag man skaffar barn. Det är väl den dagen livet börjar? Glad
    Mitt liv började den dagen jag föddes. Det förändrades den dagen jag fick barn.
  • pgw

    "It takes a village to raise a child" säger man. Det var förr det. Nu är trenden den, att var och en uppfostrar sina egna barn, och nåde den som vågar sig på en tillsägelse till MITT barn! Är det då så konstigt att alla med ens en gnutta självbevarelsedrift känner att de behöver ha både mental styrka och livserfarenhet innan de skaffar sina barn?

  • pgw
    Gabbe75 skrev 2015-04-20 20:40:17 följande:

    Det är ju ändå rätt många kvinnor numera som blir gravida väldigt sent upp i åldern, speciellt i storstäderna. Sedan att medelåldern i hela landet är 29 år är kanske en annan sak. Då återfinner vi kanske både 16-åringarna och 35-plusarna.

    Det lite lustiga är ju att många lite äldre kvinnor ser ner på unga tjejer som skaffar barn. Säger att de saknar livserfarenhet, inte tar ansvar, inte tar hand om sina barn på rätt sätt, inte har det tillräckligt ordnat ekonomiskt etc etc.

    Sedan tycks det uppstå någon slags kollektiv desperation efter 35 plus. Har sett det så många gånger. Dvs, kvinnor mellan 35-40 som varit singlar hur länge som helst. Helt plötsligt har de pojkvän och bara några månader senare kommer graviditeten...

    Ibland undrar jag om detta är så mycket mer genomtänkt än de sena tonårsgraviditeterna....


    En 35+ vet att om hon alls ska få barn, så är det bråttom. Och då passar man på när man har hittat någon som verkar lämplig. Man tar risken att man blir ensamstående om relationen inte håller. Det är väl genomtänkt om något?
  • pgw
    svabb83 skrev 2015-04-18 22:22:36 följande:

    Plus i kanten för mig, som nämnt, jag kommer att vara ung när mina barn är vuxna. Jag har en massa tid över för självuppfyllande och att vara närvarande för kommande barnbarn. Det är något som JAG känner stor lycka över.


    Just detta tror jag är en sak som skiljer unga föräldrar från gamla. Alltså detta att man har planerat sin framtid och lever enligt sina planer.

    Frågar man en 15-åring vad hon gör när hon är 30, så svarar väl en majoritet att de har man och barn och jobb. Om man då hittar pappan till sina framtida barn när man är 20-25, så blir livet just precis så som man planerade.

    Annat är det med oss som stod där som 30-åringar utan man och barn, och jobbet var allt annat än fast. Då kan man konstatera att livet blev inte som man hade tänkt sig. När man sent omsider trots allt har turen att få både man och barn, så har man hunnit uppleva många exempel på att livet för väldigt många verkligen inte blev så som de hade tänkt sig. Här har vi livserfarenheten som många unga föräldrar saknar.

    Jag har upplevt för mycket för att likt TS självsäkert uttala mig om hur mitt liv kommer att se ut om 20 år.
Svar på tråden varför skaffa barn sent? tänker många fel?