Hur kan ni vara så sexgalna ?
När jag läser familjeliv så blir mina ögon stora som tallrikar och jag läser förundrad över folks fullständigt vidlyftiga promiskuösa sexliv. Men jag funderar ju på om det är så här sexlivet ser ut i landet i gemen...
Ärligt - jag tycker det är helt rubbat. Särskilt swingers, folk som har sex i naturen som kanske nån ointresserad stackare får bevittna, folk som vill se när partnern ligger med någon annan, gruppsex etc.
Hur kan man känna ett sånt sexbehov - vad är grejen liksom ? När man är medelålders och sedan länge vet hur man gör. Behöver kroppen all denna sex - eller är det psyket, att ni är osäkra, behöver veta att ni duger eller vad ? Saknar ni intressen i övrigt ? Hur mycket tid är det rimligt att ett sexliv tar från allt annat i livet ? Kladdar ni inte ihop ert känsloliv så att era relationerna blir grötiga och att ni känner er utnyttjade och kränkta till slut ? Eller tvärtom ?
....många tankar från en tjej/kvinna mitt i livet.
Lev och låt leva. Själv struntar jag i vad andra gör med sitt sexliv, bara jag får sköta mitt på ett sätt som jag trivs med.
Världen behöver inte mer fördömande av andra, utan mer förståelse för allas olikheter.
fetischism eller speciella kinks kan avgjort vara en stark kick. Dock är det min högst personliga åsikt att inget förstärker så som djupa, starka och ömsesidiga känslor.