Så fruktansvärt trött, hjälp mig!
Jag har under en längre tid (ca 1,5 år) varit väldigt stressad både hemma och på jobbet.
Det har lugnat sig på jobbet men jag är fortfarande känslig för stressen där.
Hemma är det tufft fortfarande men jag har gått hos en kurator 5-6 gånger, som har hjälpt mig med hur jag ska hantera mina barn och det har blivit mycket bättre, det handlade mycket om mitt dåliga samvete över att inte räcka till, en oerhörd stress för mig. Ett av våra barn har en funktionsnedsättning som behöver mycket av min tid, Jag har dessutom under många år känt att jag aldrig riktigt får vara ifred, det är alltid någon som behöver min tid eller närhet. (Vi har avlastning till barnet med funktionshinder, i form av korttidsboende. Vanlig avlastning har vi väldigt lite av, våra nära bor så långt borta.)
Jag kom till kuratorn med minnesluckor, trötthet och yrsel - alla är symtom på utmattning och nu efter ett halvår ser hon tydliga förändringar hos mig, jag är gladare, piggare och "lättare" i sinnet och jag håller med.
Men så har en sak hänt, mellan mina barn som gör att jag fullkomligt har rasat i mitt mående. Jag vill inte gå in på vad det är, men det medför att jag känner att jag vill kolla till dem OFTA, var tionde minut MINST, och jag kan inte koppla av ens på natten, för det som har hänt kan hända dygnet runt. Jag vågar inte lämna dem ensamma, jag mår dåligt när de är hos vänner, om det skulle hända där, och på natten vaknar jag varenda gång barnen går på toa, sedan ligger jag vaken och lyssnar efter dem, så att jag är säker på att de har somnat.
Detta börjar medföra en otrolig trötthet hos mig. Jag brukar vanligtvis lägga mig vid 23-tiden, vissa perioder har jag lagt mig vid 1-2 på natten, för att jag har så mycket att syssla med, jag är en riktig pysselnörd.
Men nu vill jag helst gå och lägga mig med barnen, och gör det också. Jag tvingar mig att vara uppe för att se på film med sambon ibland, men har nästan ingen behållning av det för jag är så trött.
Denna påtagliga trötthet har jag haft nu i cirka 2 veckor och det börjar gå "överstyr". Det enda jag ser fram emot är att få gå och sova, jag är trött i kroppen på något vis, jag nästan sluddrar när jag pratar ibland, för att jag är så utmattande trött.
Jag tvingade mig själv att sitta uppe längre igår, jag gick in på alla forum jag brukar vara på, men det slutade med att jag inte ens orkade logga in på vissa, och de jag gick in på, satt jag bara och stirrade på, utan att orka engagera mig i något.
Jag har mejl till vänner jag behöver skriva , något som alltid har varit som en hobby för mig, men jag ORKAR bara inte. Allt jag vill är att få sova, men när jag väl gör det ligger jag och lyssnar efter barnen.
Min yrsel har kommit tillbaka och jag tycker verkligen inte om det. 
Det som har hänt mina barn finns ingen direkt lösning på och jag kan inte se hur jag någonsin kommer att koppla av. Kanske om 1-2 år, när jag ser att det inte verkar hända igen... men tillsdess... hur ska jag orka leva så här? Orolig och lyssna efter barnen hela tiden, och inte ha något liv förutom att sova?