svårt att acceptera

min familj var likadan, det var hårt. Men var rädd om dig själv, att stångas med dem kan skada dig mer , så mitt råd är att hålla dig borta om du inte kan/orkar bråka. Att vara med folk som trycker ned en ger ärr i själen. Om man kan skrika, argumentera osv då känner man sig mindre skadad, faktiskt. Det är när man gråter inför dem som man mår kasst efteråt, dvs enligt mig. 

Det är hemskt att inse att ens egen mamma inte är rättsinnig, det är ett svårt uppvaknande. Men du gör bättre i att låna din flickväns mamma. Jag låtsas att min frus mamma är min mamma ibland. Lite barnsligt kanske,  men det är ganska mysigt. 

Min familj blev vettig efter ca fem år: efter att mormor och morfar dött fattade de att livet inte är så spikrakt och att det inte varar. Så tyvärr krävs ibland ett hårt uppvaknande även för dem innan de får normalt känsloliv. 

Heja dig!