Ja, vi älskar våra partners och de har så många goda sidor. Men visst är det lite (eller extremt) irriterande med deras förr så gulliga ovanor.....
Vad gör din partner som får dig att bli gaaaalen?? Planerar dåligt? Lämnar halväten mat på bänken? Slarvar med räkningarna? Drar in grus? Bring it on! Ni kan vara anonyma.
Och ta det lugnt och ta tråden med en nypa salt, ibland måste man få kräka ur sig hur irriterande ens älskade kan vara! 
Jag stör mig på att min man inte kan prioritera. Gästerna är på ingång och det ser ut som ett bombnedslag - han väljer att sortera böcker i bokhyllan medan jag gör golven möjliga att ta sig fram på.
Stör mig även på att han gärna drar iväg på vardagarna och tränar 3-4 timmar och lämnar över allt ansvar på barnen på mig utan att kolla om jag har något inbokat. Brukar skylla ifrån sig med att han "har ju i alla fall sagt till innan."
Och sen är det irriterande att han är tidsoptimist och aldrig lär sig. "Kom till fem" säger jag när jag vill ha honom här halv sex egentligen. Ändå kommer han klockan sex. Suuuck... Drygt när man lagat varm mat och är vrålhungrig och när han kommer vill han "chilla en stund före maten". Va?!
Sabba inte tråden med snusförnuft, vi har säkert alla en massa lycka med vår partner men starta gärna en annan tråd där man diskuterar förträffligheten i sitt förhållande
Jag stör mig på följande hos min underbara man...
- Han rensar aldrig kylskåpet förrän saker möglar och typ börjar krypa. Uhh!!
- Han är lite besserwissrig ibland när vi är bland andra, han ger råd på ett sätt som lätt uppfattas som lite överlägset och han fattar inte alls vad jag menar när jag påpekar det när vi är ensamma.
- Han är otroligt ostrukturerad och låter hellre barnen somna i bilen med kläderna på och icke tandborstade än orka planera veckan och faktiskt stanna hemma de kvällar barnen måste i säng i tid. Istället öser han över allt på mig och jag blir irriterad på att han är som en tonåring som jag måste planera för bara för att han vill göra sina egna saker på kvällarna.
- Han häver ur sig saker som "du låter som en tjej" och "grabbar ska ha grabbsaker" och annat drygt inför ungarna. Dock har han bättrat sig ju mer jag gnäller på det.
- Han är (ibland) så äckligt positiv! Han skulle kunna komma hem till ett nerbrunnet hus, barnen har blivit knarkare allihop och hans föräldrar har sagt upp bekantskapen och ändå bara typ "Ja, som jag ser det måste vi utgå från den nuvarande situationen vilket förordrar en lösning som..." bla bla. Aldrig nervsammanbrott som vilken annan människa som helst skulle få.
Kommer nog på mer, fyller på 