En till mamma som oroar sig över autism

Jag har en son med downs syndrom. Det är inte helt ovanligt med dubbeldiagnos, att man har autism också, och jag har funderat mycket på det. Vår son använder t ex mycket repetitiva rörelsemönster, och jag har upplevt att det har varit svårt att få kontakt bland annat när han vaknar och ligger i spjälsängen. Han tittar inte på oss och vänder sig inte mot oss när vi pratar med honom. Nu är han femton månader.

Jag är inte alls lika orolig längre. Dels har jag pratat med både läkare och habiliteringen (bland annat psykolog som utför utredning av misstänkt autism). Många av hans beteenden är inte onormala nu när han är så här liten, utan det är om beteendet hänger kvar när han börjar närma sig tre fyra år det kan vara ett tecken på något mer. Dels har vi nu också fått veta att han har både ett visst synfel och en hörselnedsättning, och det kan ju definitivt påverka kontakten med oss. Han kommer snart att få hörapparater och glasögon. Så det kan ju finnas den typen av naturliga förklaringar också.

För min del skulle det inte vara hela världen om min son skulle visa sig ha autism eller autistiska drag, han "har ju redan downs" och kommer ändå att behöva mycket stöd av oss i livet. Däremot skulle det ju vara bra att kunna stödja på rätt sätt från början.