Ni som har varit otrogna, har ni haft dåligt samvete efter det och hade ni ingen spärr och stod emot att det ni gjorde var fel för stunden?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-21 18:18
Vänder mig främst till dem som är gifta och har barn.
Dåligt samvete första gången. Fortsätter man blir det lätt som en drog.
Var otrogen i slutet av mitt förra förhållande med två olika personer. Mitt ex och jag var bara vänner (känslor dött efter lång tids ensamhet, både fysisk och psykisk, i förhållandet) men jag hade inte avslutat förhållandet. Då hade jag inget dåligt samvete, blev så uppslukad av känslan att åtrå och bli åtrådd. Ganska snart flyttade vi isär, min sambo och jag, och vår vänskap har vi behållt. Nu, flera år senare, kan jag ha dåligt samvete ibland och vill verkligen inte att mitt ex ska få reda på vad jag gjorde . Jag har analyserat varför och vet vad som fick det att hända. Det där med en gång otrogen alltid otrogen stämmer inte. Iaf inte för mig.
Jag hade inte barn med den tjejen jag då var tillsammans med och vi var inte gifta, jag hade tokångest, jag brukar inte bli speciellt ångestfylld, men det var extremt ångestladdat dagen efter, jag har inte känt så någon mer gång, varken före eller efter, det gick inte att jobba dagen efter(det var en vardagsnatt), så jag fick dra hem tidigt, berättade då för min vid tillfället sambo och flickvän vad som hade hänt.
Min dåvarande tjej tyckte ju att det var trist som fan, hon blev ju sårad, och hela förhållandet hamnade i obalans, så det var början på slutet, även om hon faktiskt förlät mig, och ville fortsätta vara vänner, det var inte jag intresserad av dock, så jag valde att klippa kontakten.
Retrospektivt var det ju dock perfekt att det hände, för annars hade jag ju inte träffat min sambo, som är världens bästa tjej och mamma, men just då och under en längre period så var det riktigt jobbigt och en riktig ångestkarusell, inget jag vill uppleva igen,
Anledningen till att det hände var att jag var osedvanligt berusad, i praktiken halvt medvetslös, att vara så berusad så att man tappar kontrollen över situationen är dock inte någon ursäkt, eller så kände åtminstone jag dagen efter, jag har ett ansvar, det var ju jag som försatte mig i den situationen, genom att tappa kontrollen. Jag var förbannad på mig själv och på min polare och hans flickvän, det var min kompis flickväns vän som jag var otrogen med, de hade alla möjligheter att "cockblocka" situationen, men valde att inte göra något åt det, det tyckte jag var fel, de visste dessutom att jag inte alls intresserad av den tjejen som jag var otrogen med, jag var ju förälskad i min sambo.
Men lesson learned som man säger, eller ja, två...
A. Bli inte berusad, eller åtminstonde inte så berusad att du tappar kontrollen, drick inte för mycket
B. Ibland är det rätt att cockblocka kompisar från sex. 
Både ja och nej. Hade mest dåligt samvete för att jag var borta från barnen. Även om det inte var längre stunder så var jag ändå borta. Mot min man, nja. Knappt. Tror jag stängde av den delen. Väljer man att gå över den gränsen och göra valet att vara otrogen, så har man antagligen också förmågan att stänga av.
Nej inte mot min man, han har sig själv att skylla. Han har varit otrogen själv och vill inte sex med mig. Men jag tycker jag själv är förljugen mot mina barn som fortsätter med dessa charader och att vara gift. Kärnfamiljsdrömmen finns där och vi har det socialt bra.
Nej inte mot min man, han har sig själv att skylla. Han har varit otrogen själv och vill inte sex med mig. Men jag tycker jag själv är förljugen mot mina barn som fortsätter med dessa charader och att vara gift. Kärnfamiljsdrömmen finns där och vi har det socialt bra.
Jag ångrar som en hund. Har även försatt mig i en riktigt svår sits då det var med min chef. Visst, jag var dyngrak och han övertalade mig, men jag känner ändå att jag hade tusen möjligheter att undvika att det blev som det blev.
Nu har jag ingen aning hur det blir på jobbet. Men jag tänker inte berätta för någon.
Samma för mig. Har dock inte haft fullbordat sex...men är kär i en annan man. Önskar att det var så lätt att bara bryta det man har, men finns barn med i bilden hållet man ut trots att kärleken svalnat...
Nej inte mot min man, han har sig själv att skylla. Han har varit otrogen själv och vill inte sex med mig. Men jag tycker jag själv är förljugen mot mina barn som fortsätter med dessa charader och att vara gift. Kärnfamiljsdrömmen finns där och vi har det socialt bra.
Nej faktiskt inte. Kan ju låta helt galet hemst men ingen dåligt samvete mot min man. Däremot kan jag känna dåligt samvete mot mina barn och må lite dåligt om det kom fram hos andar, typ mina föräldrar, min svärmor etc...men inte min man. Visst är det konstigt?? 