Ni som gjort abort, såg ni det som...

Just då såg jag det som ett "ingenting", ett problem jag ville skulle försvinna. Jag mådde mest dåligt över att behöva göra det (för det är ju inte så kul att behöva göra gynundersökningar och åka till sjukhuset) och inte för vad jag gjorde.

Några år senare fick jag planerade barn och då och då tänker jag på aborten, inte så att jag mår dåligt över den, mer att jag inser lite mer vad det var jag tog bort, eller snarare vad det hade kunnat bli.

Jag ångrar mig inte alls - jag vet att hade jag inte gjort abort då hade jag inte haft de två fina barn jag har idag. Mer att jag ibland önskar att jag inte hade behövt göra den alls, att jag inte hade blivit gravid just då. Fast så tror jag de flesta tänker.