Anonym (känslig) skrev 2015-04-25 08:47:07 följande:
Ja det är vårt första efterlängtade och planerade barn, och jag vet inte om jag vill lämna honom, han kommer att bli en jättebra pappa och har varit engagerad i graviditeten. Han jobbar också på förskola och är helt enkelt suverän med barn så jag vill att vårt barn redan från början ska ha goda anknytnings möjligheter till oss båda. Jag trodde aldrig han skulle vara otogen mot mig, men det tror väl alla innan dom blir bedragna. Jag fattar ingenting och tycker att vår relation varit fin, vi har aldrig försökt begränsa varandra utan han har åkt iväg med sina vänner och sysslat med sina hobbyn och jag har gjort desamma. Vi har också forfarande roligt när vi går ut på dejt efter en lång tid tillsammans och vi gör mycket ihop. Hushållet har vi tagit nästan lika mycket ansvar för. Jag fattar liksom inte var det har gått fel. min familj och mina vänner har gillat honom. Jag är mån om mitt utseende och tycker i vanliga fall att jag ser helt okej ut, men nu kan jag inte låta bli att jämföra mig med den yngre tjejen. jag vet vem hon är, och hon är mycket vackrare än jag... usch. Känner mig bara äckligt höggravid och svullen. Men han är ett jävla svin som satt mig i den här situationen, det känns som jag inte har något annat val än att förlåta fast jag skulle kunna lämna honom. Men det känns fel mot vårt barn.
Att stanna för att du känner dig tvingad pga barnet är ingen bra idé. Du kommer aldrig bli lycklig av det och det är inte det bästa för barnet.
Jag har svårt att förstå varför han var ute på krogen överhuvudtaget 2 dagar innan bf? Tycker absolut att killar kan festa och dricka under graviditeten, men inte när barnet kan komma när som helst. Skulle han åkt till BB och stötta dig stupfull då? Inte okej.
Jag hade lämnat honom som sagt. Finns ju ingenting som säger att ni inte kan umgås och ha en.bra relation utan att vara ett par. Han kan och ska självklart ha en bra relation med ert barn ändå.
Min man och jag har vart gifta i 4,5 år och jag är nu gravid i v.17 med andra barnet. 1/5 flyttar han ut, då vi bestämt oss för att separera, mest jag. Jag orkar inte mer, dock ingen fysisk otrohet här. Men vi kommer fortsätta vara vänner och ha en bra rwalation för barnen. I alla fall göra allt vi bara kan för att det ska bli.så.
