Fjäril kär skrev 2015-04-27 19:40:24 följande:
det låter som att du skulle haft förlossningspsykos eller förlossningsdepression. Sånt kan du få hjälp med redan innan du blir gravid nästa gång, du får hjälp med att hitta signaler som tyder på att du hamnar i depression eller psykos. Det finns särskilda kuratorer som är specialiserad på just gravida mammor eller nyförlösta mammor. Din barnmorska kan hjälpa dig att få kontakt med en sån. Du kan ringa en sån redan nu för att prata med en sån om dina rädslor angående handikappade barn.
självklart kan det finnas tillstånd som inte upptäcks vid ultraljud eller saker som inträffar under förlossningen så barnet får en förlossningsskada men har du i förväg fått rätt hjälp så lovar jag att du kommer att klara av en sådan situation OM du skulle hamna i den sitsen.
Av det lilla du berättar för mig så tror jag att en frisk baby men kanske drabbad av kolik eller inom ramen för vad som anses friskt beteende men ändå är krävande - det skulle du nog inte klara av i det läget där du är just nu. Och det är något som oroar mig MER än att du kanske skulle få ett handikappat barn.
Du behöver verkligen bolla tankar och känslor med en kurator som förstår ditt tänk och förstår hur du mått.
För hur tänker du just nu kring att få ett friskt barn men som har kolik i 6 månader tex? Eller ett för tidigt fött barn som är friskt men måste vistas på sjukhus en längre tid pga att det är fött för tidigt och behöver dygnetrunt-tillsyn?
Jag vill inte på något sätt lägga värre börda på dig men det känns som att du är väldigt långt ifrån att ens fundera på ett barn till överhuvud taget. Det känns som att du har mycket att bearbeta och gå igenom innan du ens tänker så långt och vad ett till barn skulle kunna innebära.
Jag uppskattar verkligen dina svar.
Som du säger behöver jag hjälp och det ska jag försöka skaffa också. Med mitt första barn grät jag nästan dagligen i 6 månader trots att allt rullade på bra. Hade en bebis som jämnt var nöjd och glad. Jag är bebissugen men en ny graviditet är jag inte redo för. Bara tanken gör mig orolig och tänker på allt som kan gå snett.
Skaffar jag ett syskon kommer jag villa göra alla undersökningar som finns där det går att upptäcka någon avvikande. Men tror inte att jag skulle känna lugnet ändå.
Det har hänt att jag brutit ihop nästan när mitt barn skrikit i två timmar. Jag blir så frustrerad, ledsen och arg. Känns verkligen inte som jag skulle klara av ett kolikbarn nu. Varje motgång i mitt föräldraskap tar jag mycket hårt.