Jag vill gärna komma i kontakt med andra som gjort abort, jag gjorde abort för 3år sedan och lever ensam idag, tankarna går och man undrar om man gjorde rätt val, man blir ju psykiskt störd känns de som, upplever du som med gjort de samma känsla?
Det r en fruktansvärd känsla , en känsla man gärna vill delge med andra. Tråkigt att de ska vara så man känner. De där lilla livet man kunde haft, men situationen är hemsk.
Till dig "nea" jag vet inte hur jag ska förklara jag känner mig smutsig och jag känner mig dum på något sätt. Jag tänkte hela mitt liv att jag får stå mitt kasst och jag blir gravid och isåfall behålla barnet, men när den dagen kom så gick de bara inte. Allt blev bara fel. Tog en tablett de gick så snabbt och sen var allt igång. Lever inte med mitt ex idag så det var nog tur i oturen att jag inte valde att behålla men jag fatta inte vad jag gjorde förrän långt efteråt än idag kan jag klandra mig själv.. Tårarna rinner av besvikelse och ilska att jag gjort de jag gjort. Men som du "styrkekram" skriver så är det bättre att gå vidare på en positiv känsla just för din del hade det med stor sannolikhet inte blivit bättre för dig eller barnet.
Men saknaden av familj finns. Tyvärr är jag "skadad" för livet känns det som :(
Tack för alla tankar, jag har sedan dag 1 efter aborten gått konternuerligt hos en psykriatrisjuksköterska dvs proffisionell hjälp. Men jag vill verkligen få kontakt med andra som sitter i samma situation som mig. Tror vi är en del men de känns som skam och prata om de speciellt när man som 26åring önskar idag att man skulle haft barn.