Jag får barn med honom, inte hon (jag är en hemsk människa)

Jag och min man träffades för några år sedan. Både han och jag kom då ur långa förhållanden och båda hade velat ha barn redan innan de förhållandena tog slut. Så träffade jag min man och eftersom vi båda har haft en barnlängtan under många år började vi försöka ganska snart. Vi visste också att det skulle kunna bli svårt eftersom mannen och hans före detta försökte under många år och många provrörsbefruktningar att få barn pga manlig faktor, men det tog sig aldrig. När vi började träffas var hans ex en riktig ragata som förväntade sig massor av honom trots att de inte var ihop och försökte få honom att prioritera henne över mig. Till slut fick han säga ifrån på skarpen och hon blev då kränkt och de har inte haft direkt kontakt sedan dess, bara råkat träffas på enstaka tillställningar och så. Hon är alltid lika grinig.

Nu är det så att jag och min sambo har gjort egna provrörsbefruktningar och det tog sig på andra insättningen. Jag tvivlade aldrig på min kropp utan kände att det var så självklart att vi skulle bli föräldrar tillsammans. Nu kommer jag till hur hemsk jag är. Det är att jag bara längtar tills magen börjar växa och hon bara kan bli ännu mer sårad över att sitta där ensam i sin hyresrätt gammal och barnlös. Jag bara längtar efter att hon ska få veta att jag och han är en riktig familj och att jag ger honom det som hon inte kunde! Jag vill nästan bara strö salt i hennes sår. Visa att vi är VI för evigt och att vi har lyckats skapa det finaste som finns. Hur hemsk är jag egentligen?