Vill inte ha besök efter barnet är fött

Jag uppskattar alla som bryr sig! Men när de vill komma på besök efter en förlossning så skiter de faktiskt i mig som fött, de bryr sig bara om den nyfödda. Grejen är att det KAN faktiskt bli för mycket.

Grejen är ju att du kan ligga kvar inne i sängen i sovrummet och din man får rodda hemma för gästerna och visa upp barnet.

Anonym (B) skrev 2015-05-03 16:40:40 följande:Jag förstår er till fullo och hur ni känner ska förstås respekteras. Samtidigt kan jag inte undgå att känna lite "oj, den här familjen förstår inte att de ska vara tacksamma över att de har en normal familj som bryr sig och som engagerar sig i dem!". Alla har verkligen inte det. Jag hade själv varit väldigt glad och tacksam för uppmärksamheten kring tillskottet i familjen, att de gläds med en.[/quote]

Håller med. Kan inte en mellanväg vara att tala om att du verkligen bara vill ha ett kort besök max en halvtimme ?Det är väl lite skönt med besök om man sätter dom i arbete typ ta med en kasse mat eller i alla fall ta med fika själva om de vill ha.

Verkligen. Det är ju inte som man direkt får ut något av att åka och hälsa på en släkting som fött barn, mer än att man vill visa stöd och engagemang precis som du säger. Sen är det säkert ingen som vågar säga ifrån ens utan tar för givet att man ska läsa den nyförlösta kvinnans tankar.

Om ingenting fruktansvärt inträffar så finns ju bebisen kvar ett par veckor efter hemkomsten också. Då har man förhoppningsvis fått kläm på amningen och bebben har fått chansen att lägga på sig lite i vikt och är mindre känslig för RS-virus och sånt där. Mamman och pappan - som ju är de som skapat barnet och är viktigast för det - har fått mysa lite själva och skapat rutiner. Jag förstår mig inte på dem som tycker det är ett måste att få komma direkt och se/hålla bebisen - om föräldrarna vill få lite tid på sig är väl det helt okej! Jag skulle aldrig ta illa upp för att jag inte fick komma på besök direkt, jag är bara jätteglad när jag än får lov att komma!
Jag tycker förslaget du fick på sms var jättebra - att man själv hör av sig då det känns som läge för besök.

Tyvärr stannar oftast inte folk 10-20 min bara för att titta på barnet. Man ska bjuda på kaffe och tro inte folk har med sig fikabröd till kaffet, de får man också se till att ha hemma!

Så jag förstår precis vad TS menar. Sen ska man hålla på med amning, vilket jag i början tyckte var jobbigt när folk ska va med och glo! Trött och sliten är man också oftast. Fattar inte varför folk har så bråttom? Barnet finns ju kvar och så mycket växer den inte på 1-2 veckor!

Skriv: nu är xx äntligen här! Xxxx g och xx cm. Allt gick bra och alla mår bra. Nu ska vi njuta av lite lugn och ro tillsammans med vår nya familjemedlem och vi hör av oss när vi är klara för besök.

Lägg till en bild på bebisen om ni vill. Det är extremt egoistiskt att inte respektera folks behov för lugn och ro efter en födsel. Stå på och lycka till!

Var glad ni öht har folk som bryr sig! Alla har inte det.....

Jag hade lite det motsatta, att folk skulle sjåpa så med mig när liten var född:

"Nej, men VI tar med oss fika...!"

"Inte ska du behöva åka någonstans, vi kommer på ett kort besök.." (Och kort blev det)

Och jag som ville göra något "normalt" som att baka, komma utanför husets väggar och få vara social någon annanstans än hemma etc

Hur ser det ut så som ni bor? Är det så att du inte kan säga nej till gäster så försök i alla fall säga till gästerna när de stannat en stund att tyvärr så är du trött och behöver vila. Eller så skyller du på bebisen och går till ert sovrum och ammar och lämnar gästerna och mannen för sig själva. Och är det så att du är trött så kan du ju "råka" somna ????

En annan sak är att inte baka något själv. Eventuellt att ni köper hem lite glass eller kex eller något som ni kan ha liggande. Eller så säger ni när folk ringer och säger att de tänker komma på besök att de köpa med sig fika om de vill ha något för ni har inget hemma

Förstår inte folk att man kan vara trött med en liten, ja, då får de väl bli sura

Jag förstår dig ts. Den första tiden efter att min dotter föddes var rätt jobbig. Min familj var ganska sansad och tjatade inte om att få komma. De flesta från sambons familj var också ganska sansade. Sambons mamma var den som tjatade mest, ringde ständigt och ville komma på besök eller att vi skulle komma på olika släktträffar etc. Jag tycker om henne jättemycket, hon är en jättebra farmor, men just då var hon otroligt jobbig. Ärligt talat var hon jobbig hela det första året. Jag kände att hon trängde sig på, hon skulle alltid hålla dottern och inte lämna ifrån sig henne, och jag kände också att hon lite tog över min roll som mamma. Tror dock att mycket av mina känslor berodde på amningshormoner, för när jag slutade amma försvann de. Dottern är nu 3 år och har en toppenfarmor (och -farfar), och det är jag jätteglad för.