Har en 10 åring som helst spenderar all sin tid med spel eller telefonen. Jag tycker att det är så svårt. Var sätter man gränsen? Hur länge? Vilka spel?
Men framför allt VARFÖR har ni satt dessa gränser? Jag vill ha motiverade svar.
Jag kan inte säga att jag kollat fakta på detta så jag vet inte om det stämmer till 100%. Men Louise Hallin (känd från press och tv, barnmorska tror jag hon är och sen psykoterapeut på det) sa i nån pod jag lyssnade på nyligen att en timmes skärmtid är inte skadligt. Det inspirerar hjärnan och bidrar till kreativiteten. Men efter en timme avtar den effekten och istället börjar hjärnan bli överbelastad och kan inte ta in mer information.
Sen sa hon en annan väldigt solklar sak, och det är att dina barn kommer att protestera när du vill ta bort deras iPad oavsett om de haft den 30 min, 60 min eller tre timmar. De kommer yla neeeeej dels för att de självklart inte vill sluta spela och också för att de själva inte har någon koll på hur länge de har spelat.
Vi har gjort en modell för vår son (9 år) där han har 10 enheter i veckan att spela. Varje enhet är 30 min. Sen kan han välja att förbruka kanske 3 enheter på en gång eller så kan han sprida ut dem under veckan. Det ansvaret får han själv ta. Vi sätter dock en maxgräns på 1,5 timme så max 3 enheter per gång. Han kryssar själv på sin kalender som han har i sitt rum och detta respekterar han faktiskt.
I min värld finns det tusen andra saker man kan göra som inte handlar om spel, tv eller paddor. Vanliga spel, kortspel, pysselböcker, rita, måla, pärla, looms, leka ute, spela fotboll ute, cykla en sväng, leka med lego, åka kickbike, vara med oss när vi bakar och laga mat, läsa en bok osv osv.
Det är skitjobbigt ibland att man hamnar i den situationen att det bara handlar om att hitta något som lockar mer än paddan. För det händer. Men då brukar det bli så till slut att han går ner i sitt rum och sen tar det fem minuter och sen är han mitt uppe i något. Barn behöver också tid till reflektion, ligga på sin säng och fundera utan massa input utifrån. Komma fram till egna slutsatser om saker och ting, få tänka en tanke till slut.
Så vi är rätt hårda och det händer också ibland att hans klasskompisar tycker det är "tråkigt" hos oss för att man inte alltid får sätta sig och spela PS4 det första man gör. Men då får det vara så. Plockar jag fram Jakten på den försvunna diamanten och kör en första runda tillsammans med barnen så är problemet löst