Min flickvän är irriterad på mig men vet inte varför - Vad ska jag göra?

Hon blir bara sur när jag frågar...
Vad ska jag göra??

Du ska låta det vara. Jag har också perioder då jag vänder mig innåt. Ibland är det "lite av allt" och ibland är det av ingen anledning alls, det bara är så. Det är då så jävla drygt när folk frågar vad det är hela tiden och man till slut hittar på något för att få dem att hålla käften.

Säg till henne att du ser att hon tänker, att du är där för henne om/när hon vill prata. Säg att du är väldigt orolig. Fråga om hon vill vara ifred en stund eller om hon bara kanske vill ha en kram. Om hon vill vara ifred så låter du henne vara det. Om det är något speciellt så tar hon upp det tids nog. Hon kanske faktiskt inte vet vad som är fel, och måste få lite tid att reda ut det för dig själv.

Jag är dock jätteorolig att det är något med mig. Jag går liksom bara och väntar...

Så där kan jag vara ibland. Oftast har det berott på någon hormonsvacka eller tex stress inför något.

Vid dessa tillfällen kan det vara grymt svårt att sätta fingret på just varför man mår som man mår. Något som dock gör en djävligt mycket mer irriterad är att få höra hur irriterad man är och tjat om "varför". Oftast går det över av sig självt.

Min andra tanke är att hon träffat någon som fått hennes känslor i gungning.

Du verkar vara en fin pojkvän som bryr sig mycket om henne, men du ska inte hålla på och dalta med henne för länge. Du gör henne bara en björntjänst då för då får hon det insatt i sitt system att det går att vara så mot dig och att du ändå kommer "krypandes" tillbaka. Du måste sätta ner foten och säga att detta inte är ok! För du mår skit och då blir relationen skit och att det i det långa loppet kommer sluta med en separation.

Jag var själv som henne när jag var yngre och till sist sa min pojkvän det att vår relation kommer inte bli långvarig om jag inte kan kommunicera. Det var svårt till en början, men nu är vi starkare än någonsin och pratar med varandra när vi inte känner oss 100 även om man inte riktigt vet varför. Man måste helt enkelt lösa det tillsammans annars är det bara skita i det. Så sätt ner foten bli inte arg men ha en allvarlig diskussion om detta och om hon bryr sig om er relation så får hon rycka upp sig och släppa in dig.

Självklart, det förstår jag. Jag kan så klart bara tala utifrån mig, och det är att ibland känner jag mig bara nere. Min man har insett att ibland är det faktiskt beroende på ingenting. Nu frågar han bara "vill du vara ifred en stund?", och så åker han iväg till en kompis, eller sätter sig med sin dator i ett annat rum eller något, och så känns det redan bättre för mig. Just för att ha inte är så på och måste veta vad som är fel. Ibland vill jag bara att han ska krama mig och inte fråga vad som är fel, bara en lång mysig kram, en "jag finns här"-kram. Det kan räcka en lång väg. Det är otroligt jobbigt att behöva säga vad det är när det inte är något, utan man bara "känner sig så".

Jag tycker inte du ska "begära" ett svar som många här säger, hon kanske helt enkelt inte har ett svar. Sedan får du bestämma dig för vad som är skälig tid för dig att "stå ut". Om det är första gången det händer så förstår jag också att du är orolig över er relation. Men du har frågat och hon kan inte ge dig ett svar, oavsett vad det är så behöver hon helt enkelt mer tid, hon är inte redo ännu. Att tvinga henne att ta upp saker som hon själv inte kan sätta ord på kommer inte hjälpa, men du ska så klart inte vänta för evigt heller.

Det ordnar sig nog, men fråga henne om hon kanske behöver lite tid för sig själv en stund.

Något jag kan tycka är jobbigt dock är att hon inte riktigt verkar bry sig så mycket att bli förstådd eller inte. Vad jag menar är att hon kan säga "vet inte" när jag frågar om hon tvivlar på oss. Hur uppfattar jag det? Att hon tex. kan ignorera mina sms och såra mig.

Jag vill bli älskad hela tiden, hon kan väl visa att hon bryr sig om mig fastän att hon är lite nere?

Hur sätter man ner foten på "rätt sätt" då? Jag tycker det är svårt att få fram det jag vill få fram på rätt sätt...

Som någon annan skrev. Jag är likadan ibland. Är den mesta tiden öppe och positiv men kan komma i introverta perioder och även känna mig irriterad. Hade någon bett mig prata ut eller försökt få ur mig varför så blir det bara värre.

Min sambo låter mig vara ifred och det är det bästa som fungerar för mig.

Kommunicera är en sak. Men att krävas på att vända sig ut och in är en annan sak.

Nu har jag tyvärr tjatat på henne en del och hon har slutat svara på smsen verkar det som...
Hur tycker du jag ska göra i en sådan situation? Skriva till henne att jag förstår att hon vill vara ensam och inte prata om det en stund eller bara vara tyst?