Någon mer som planerar barn trots att det inte är "optimalt"?

Åh så härligt att det finns fler!

Stämmer nog det där om att det inte finns något "rätt" tillfälle. Ändå oroar jag mig om vad omgivningen ska tycka och tänka... Vi har inte varit tillsammans så länge heller vilket såklart också är en faktor som kanske inte är så bra i andras ögon... ;) Och även om man veeeeet att man borde vänta lite till saker och ting ordnat upp sig mer (för vår del skulle vår situation betydligt bättre ut om bara några månader t.ex!) så är det ju så himla svårt att vänta! Vi gjorde ett halvhjärtat försök till plus nu i april, och det är ju med skräckblandad förtjusning som jag hoppas att det tagit sig!

Hej. Jag och sambon är båda 25 år och han har sedan ett år tillbaka fast tjänst. Jag är i juni färdigutbildad och kommer (troligen) att få ett jobb på ett stort lokalt företag utan kollektivavtal. Vi skulle egentligen ha börjat nu i maj men valt att skjuta upp det till hösten eftersom det inte känns så bra att börja på ett nytt jobb och bli gravid direkt. Vi har sagt att vi ska börja försöka i augusti/september så att jag åtminstone är fast anställd innan jag skulle "behöva" berätta för dem och sen arbeta i ca 1 år innan jag ska vara ledig. Men ju mer jag tänker på det så får jag ångest och vet inte hur företaget kommer att reagera på en eventuell graviditet så snabbt efter anställning.

Vi skulle kunna skjuta upp det ca 1 år och börja försöka i maj 2016 men det känns som en evighet bort och min kropp skriker efter barn. Det blir inte lättare av att veta att sambon väääldigt gärna vill ha barn.