• Anonym (Skakad)

    Barn förstörde vårt hem och slog mig

    Min son hade med en kompis hem igår, en pojke som går på samma dagis. Han är som mitt barn 5 år.

    Allt gick bra tills jag bad dem att städa upp innan de skulle få mellanmål. Anledningen till att de skulle städa upp var att de hade tagit fram en massa saker och att de ville gå ut efter att vi ätit och sedan skulle kompisen bli hämtad.

    Jag kom in till dem efter en stund och ser att det bara är mitt barn som städar. Jag säger då till pojken att han får hjälpa till. Det skulle jag inte ha gjort! På direkten blir han vansinnig. Skriker mig i ansiktet, slår, jag försöker värja mig och blir riven. Han kastar ut grejer som går sönder. River sönder flera böcker. Slår mitt barn. Jag blir arg, är inte van vid sådant här. Jag skriker på honom att lugna ner sig. Mitt barn säger att jag ska sluta, det hjälper inte att bli arg på honom.

    Jag ringer hans mamma som hämtar. Visar henne men hon säger inget, varken till mig eller pojken. Säger bara hej och går.

    Borde man inte få veta om att ett barn kan få sådana utbrott? Från föräldern eller dagis innan man tar hem? Ska jag be mamman ersätta?

  • Svar på tråden Barn förstörde vårt hem och slog mig
  • Anonym (***)
    Anonym (Liv) skrev 2015-05-06 23:46:45 följande:

    Någon mer som undrar hur TS egentligen agerade, med tanke på att tom hennes eget barn bad henne att sluta och märkligt nog inte kompisen.


    Mamman kanske har en diagnos?

    Iallafall verkar hon ha sinne för överdrifter
  • Sniper
    Anonym (Blä) skrev 2015-05-06 20:15:58 följande:
    Men snälla. Ersätta? Nä det ska du verkligen inte be om. Det är ett barn. Han kanske har en diagnos som utreds, som de inte vill eller kan gå ut med än. Var inte så dömande mot andra & girig.
    Slår barnen sönder något dyrt så får föräldrarna betala. En liten läxa i att tygla sina ungar nästa gång, kanske? Ja, pojken kanske har diagnoser men om han inte kan bete sig inomhus så får föräldern följa med på lekstunden och se till att ha koll på barnet.
  • molly50
    Anonym (Blä) skrev 2015-05-06 20:15:58 följande:

    Men snälla. Ersätta? Nä det ska du verkligen inte be om. Det är ett barn. Han kanske har en diagnos som utreds, som de inte vill eller kan gå ut med än. Var inte så dömande mot andra & girig.


    Ja,det är ett barn. Men huruvida barnet har en diagnos eller ej vet vi inget om.
    Men oavsett vilket,tycker du verkligen att detta är ett ok beteende?
    Och tycker du inte att mamman borde ha erbjudit sig att ersätta för sakerna barnet hade sönder?
    Man måste få markera och säga ifrån när ett barn beter sig på det här sättet. Oavsett om barnet har en diagnos eller ej så ska det inte användas som en ursäkt för ett sådant här beteende. En förklaring,kanske. Men inte en ursäkt.

    Mattias och Hannah.
  • molly50
    Anonym (Blä) skrev 2015-05-06 20:31:12 följande:

    Det låter är ju knappast som att det är teven som han kastade ut. Han är ju inget monster utan ett barn på 5 år. Oavsett om han har diagnoser eller inte.

    MAn får räkna med att grejer går sönder & att barn har känslor, speciellt i den åldern.


    Men man ska inte behöva acceptera ett sådant beteende från barnet även om det bara är 5 år. Man måste markera att det inte är ok att slåss och ha sönder saker.
    Även om det inte är ens eget barn.
    Anonym (???) skrev 2015-05-06 21:00:56 följande:

    Jag blir stum!

    Över ditt hanterande av situationen. Han är fem år. FEM!

    Du skriker åt en femåring?!?

    Sen kan jag tycka att mammans uppträdande också var märkligt men hon blev förmodligen väldigt skamlig och fick inte ur sig något vettigt.

    Att hon inget sa till sin son på plats var väl det enda som blev rätt i denna situation. Oavsett orsak till händelsen förtjänade han inte en utskällning av sin mamma inför dig och kompisen. Fatta så kränkande det varit för honom.

    För jag gissar att det var skälla ut honom du tycker han borde gjort?



    Ja,pojken är bara 5 år. Men tycker du att detta beteende från honom är ok?
    Att skrika,slåss och kasta saker omkring sig?
    Ska man inte markera att hans beteende är oacceptabelt bara för att han är 5 år?

    Mamman borde ha informerat TS om att han kan få utbrott innan hon låter honom leka hemma hos någon annan.
    Jag antar att hon är medveten om det då han tydligen uppvisar liknande beteende när han är på förskolan och de andra barnen,inklusive TS son,är rädda för honom.
    Mamman borde dessutom ha erbjudit sig att ersätta sakerna som hennes son hade sönder.


    Mattias och Hannah.
  • mzhyde
    Tom Araya skrev 2015-05-07 15:03:33 följande:

    Bra där.

    Har du pratat med pojkens mamma något?

    Ställ krav på hur de hanterar detta på förskolan. De kan sedan prata med pojkens föräldrar och utreda om det finns särskilda behov som de måste tillsätta resurser för. Om inget görs kanske du bör byta fsk, i så fall bör du göra ett statement genom att informera fsk-ledningen och kommunen om varför du väljer att byta fsk.


    Man kan inte utreda barn hur som utan föräldrars tillåtelse. Det kostar pengar att ens få en specialpedagog till fsk oxh ganska fin kö också. Det är då oftast 1. ledning dör persobal för hur man hanterar på bästa sätr- med de stora barnfruppeena oxh låga bemanningen kan du säkert själv räkna ut att det inte alltid går så bra.

    Och samma sak där, resurstjänster tillsätts sällan pga dålig ekonomi oxh barn har sällan fått diagnoser i den åldern som man kan trycka på, även kö på utredning allt som oftast.

    Att byta fsk blir nog byta kommun då kanske..

    Förskolan har inga pengar eller tillräckligt med personal.

    Som alltid är det också föräldrarnas huvudansvar fär uppfostran och det fsk gör kan vara mkt ogjort arbete om föräldrarna gör tvärtemot el inte bryr sig...

    Det är föräldrarna som måste ta huvudansvar i dessa saker...
  • Anonym (Heaven)

    Så du skrek på ett barn och trodde han skulle bli lugn av det?

    Visst hade det bästa varit om föräldrarna sagt det här innan han följde med er hem. Nu får ni göra det bästa av det. Börja med att prata med föräldrarna och få en förklaring. Är det något han börjat med nu? Vad blev konsekvenserna? Ska han kanske komma med ursäkt och nya böcker till din son?

  • Snällspiken
    Butterscotch skrev 2015-05-06 20:25:26 följande:
    Det är väl självklart att man kan begära att föräldrar ska stå för sina barns skadegörelse. Spelar roll om barnet är under utredning eller har en diagnos, då är det föräldrarnas ansvar att inte släppa iväg ungen utan uppsikt. Faktiskt - är barnet under utredning eller har en diagnos är det VERKLIGEN föräldrarnas ansvar att ersätta skadegörelse, då har de ju varit fullt medvetna om vad deras barn är kapabel att göra.
    Så sant.
  • Anonym (Via)
    Anonym (Heaven) skrev 2015-05-07 18:43:22 följande:

    Så du skrek på ett barn och trodde han skulle bli lugn av det?

    Visst hade det bästa varit om föräldrarna sagt det här innan han följde med er hem. Nu får ni göra det bästa av det. Börja med att prata med föräldrarna och få en förklaring. Är det något han börjat med nu? Vad blev konsekvenserna? Ska han kanske komma med ursäkt och nya böcker till din son?


    Att jobba lågaffektivt brukar fungera bra vid utbrott. Tror snarare TS triggade igång barnet mera. När tom hennes eget barn bad henne sluta.
  • Anonym (Alla kan yngla av sig...Tyvärr...)
    Anonym (Via) skrev 2015-05-07 21:19:58 följande:
    Att jobba lågaffektivt brukar fungera bra vid utbrott. Tror snarare TS triggade igång barnet mera. När tom hennes eget barn bad henne sluta.
    Hennes eget barn kanske bad henne sluta för att han är rädd för djävulsungen. Och det räcker inte att han måste stå ut med skiten på förskolan, dessutom måste han se när galningen ger sig på hans mamma. Han måste blivit livrädd för att ungdjäveln skadar mamman. Hur fan kan förskolan acceptera sådant? Att ungarna dessutom måste ta hem barn och leka med dem för att de är jätterädda för att säga nej?

    Vilken tur för både förskola och psykopatungens föräldrar att det inte är mitt barn som behöver stå ut med dårhuskandidaten. Rent ut sagt så skiter jag i hur gammal ungen är. Det där är inte ett accepterat beteende och för mig kommer mitt barn först. I en sådan sits vete fan om jag inte gett ungen en örfil för att stoppa hans hysteri. Sedan kan ungens föräldrar klaga allt fan de vill, för det är deras ansvar helt och hållet att andra inte blir skadade av resultatet av deras inavel. Fy fan vad jag blir förbannad på mähäfolket, inkl. de på förskolan. Här är resultatet av att vi inte längre har dårhus och att föräldrar istället för att uppfostra sina avkommor dumpar dem på alla andra och ser till att få alla möjliga idiotdiagnoser till ungarna. Som om de vore frikort till vansinnigt beteende.
  • Ellaa
    molly50 skrev 2015-05-07 18:18:05 följande:
    Men man ska inte behöva acceptera ett sådant beteende från barnet även om det bara är 5 år. Man måste markera att det inte är ok att slåss och ha sönder saker.
    Även om det inte är ens eget barn.
    Anonym (???) skrev 2015-05-06 21:00:56 följande:

    Jag blir stum!

    Över ditt hanterande av situationen. Han är fem år. FEM!

    Du skriker åt en femåring?!?

    Sen kan jag tycka att mammans uppträdande också var märkligt men hon blev förmodligen väldigt skamlig och fick inte ur sig något vettigt.

    Att hon inget sa till sin son på plats var väl det enda som blev rätt i denna situation. Oavsett orsak till händelsen förtjänade han inte en utskällning av sin mamma inför dig och kompisen. Fatta så kränkande det varit för honom.

    För jag gissar att det var skälla ut honom du tycker han borde gjort?



    Ja,pojken är bara 5 år. Men tycker du att detta beteende från honom är ok?
    Att skrika,slåss och kasta saker omkring sig?
    Ska man inte markera att hans beteende är oacceptabelt bara för att han är 5 år?

    Mamman borde ha informerat TS om att han kan få utbrott innan hon låter honom leka hemma hos någon annan.
    Jag antar att hon är medveten om det då han tydligen uppvisar liknande beteende när han är på förskolan och de andra barnen,inklusive TS son,är rädda för honom.
    Mamman borde dessutom ha erbjudit sig att ersätta sakerna som hennes son hade sönder.
    "Man ska inte behöva acceptera ett sådant beteende från barnet även om det bara är 5 år" - Herregud vet inte om du har barn men tror inte någon förälder vill ha sitt barn sådär, jag förstår att det måste ha varit en hemsk upplevelse men detta handlar inte om att acceptera. Ingen vet vad det här barnet här, istället för att vända ryggen och anmäla, begära pengar så kanske man ska se över problemet med dagiset, trots allt såg år TS:s barn fortfarande på dagiset och har berättat problematiken med den här pojken. Visst om inte föräldern vill göra något åt saken blir det väldigt svårt - och även om situationen måste varit tuff i efterhand är huvudsaken att ts:s son mår bra. Och att detta inte fortsätter, problemet får inte ignoreras utan måste hanteras med dagis. Det här barnet kan inte heller må så bra, varför inte försöka hjälpa till vid ung ålder istället för att särbehandla honom, det blir svårare att agera vid äldre ålder. Självklart är det främst föräldrarnas ansvar - men TS tycker jag också har ett ansvar gentemot sin son och dagiset att ta upp detta, utan att skada pojken eller att det ska bli ett ämne för alla andra barnens föräldrar så han istället känner sig utstött. 
Svar på tråden Barn förstörde vårt hem och slog mig