Anonym (hjärtklappning) skrev 2015-05-24 08:38:59 följande:
Jag har tagit hand om situationen på jobb, mår mycket bättre men faktum kvarstår att ingen annan kan sätta mina betyg så är det bara.. Skulle jag vara hemma skulle jag ändå behöva sätta betygen.
Hemma är en annan situation, där min man tycker att jag är löjlig för att han inte förstår hur man kan må som jag gör, där inget händer om inte jag gör något (vi har haft en trasig bil i ett år snart, men jag vägrar göra det min man sagt att han ska göra dvs ringa bilservice). Jag har lidit av sömnproblem länge då det lätt blir så när man har små barn. Nu i vår är första gången som båda jobbar på 5 år pga föräldraledigheter så det är också en omställning. Jag har dock krävt att min man jobbar deltid i höst, för jag orkar inte dra runt hela hemmet själv. Min man är ensambarn, har haft en mamma som gjort allt för honom tills han och jag träffades (då var han 26 år) och som aldrig behövt ta ansvar.
Ta inte det här på fel sätt men jag tvivlar på att det bara är endast du som kan sätta betyg på eleverna. Skolan måste ju ha en B-plan. Vad skulle hända om en lärare plötsligt dör liksom, får inte eleverna betyg alls då?
Om hemmasituationen, fråga dig vad DU kan göra. Vad kan DU göra för att det ska bli bättre? Vad kan DU prata med din man om för att han ska förstå dig bättre?
Jag tycker att det låter som att du lite skyller ifrån dig och tänker mer vad rektorn kan göra för ditt arbete, vad kollegan kan göra för att underlätta för dig. Vad din man kan göra för att underlätta för dig hemma. Du kan inte ändra på någon annan. Den enda du kan ändra på är dig själv.
Är det kommunikationen hos dig och din man som brister? Kan DU uttrycka dig annorlunda? Kan DU låta bli att gå in i en försvarsposition? Eller är det så att ni två behöver hjälp att förstå varandra?
