Ensamstånde och sjukskrivna/fattiga

Det är inte konstigt utanväldigt vanligt. Tyvärr skulle jag vilja säga då det ofta är kontraprosdktivt. Ja, det suger fett att vara fattig men det finns mycket man kan göra för att ändå få en okej tillvaro.

Att prata med andra om sitt fattiga liv och hur svårt det är leder oftast inte till något positivt alls. Man blir inte rikare för att man känner gemenskap med andra som är lika fattig. Förståelsen kanskekänns bra men den förändrar ingenting utan snarare befäster den bara situationen man befinner sig i, vilket också gör det svårare att se möjligheter till positiv förändring.

Men jisses, är det alldeles förbjudet att tycka det är jobbigt att inte ha råd med saker?

Folk som inte haft ont om pengar under en längre tid har ofta svårt att förstå hur mycket det påverkar vardagen. Jo man skulle ju spara ihop till en veckas stugsemester i sommar men så lossnade sulan från vinterkängorna och man snubblade och pajade glasögonen. Och de marginalerna finns inte.

Och nu kommer väl nån snusförnuftig jävel och säger att vinterkängor finns på loppis och glasögon kan man få fondbidrag till. Som om att man kan bygga upp hela sin tillvaro på luckor, tillfälligheter, tur. För att inte tala om all tid och energi det tar. Den som inte gnetar röven av sig är lat och får skylla sig själv.

Ursäkta om jag kapade ämnet lite, TS jag förstår dig, det är tungt trist, alla har inte samma förutsättningar men det är svårt att vara den som är sämre lottad. Framför allt när man har barn och vill ge allt som alla andra har. Du har tid och kärlek att ge iaf och det är inte alla medelklasshem som kan erbjuda det.

Men jisses, är det alldeles förbjudet att tycka det är jobbigt att inte ha råd med saker?

Folk som inte haft ont om pengar under en längre tid har ofta svårt att förstå hur mycket det påverkar vardagen. Jo man skulle ju spara ihop till en veckas stugsemester i sommar men så lossnade sulan från vinterkängorna och man snubblade och pajade glasögonen. Och de marginalerna finns inte.

Och nu kommer väl nån snusförnuftig jävel och säger att vinterkängor finns på loppis och glasögon kan man få fondbidrag till. Som om att man kan bygga upp hela sin tillvaro på luckor, tillfälligheter, tur. För att inte tala om all tid och energi det tar. Den som inte gnetar röven av sig är lat och får skylla sig själv.

Ursäkta om jag kapade ämnet lite, TS jag förstår dig, det är tungt trist, alla har inte samma förutsättningar men det är svårt att vara den som är sämre lottad. Framför allt när man har barn och vill ge allt som alla andra har. Du har tid och kärlek att ge iaf och det är inte alla medelklasshem som kan erbjuda det.