Klarar inte av svärföräldrarna...

Skriver här eftersom jag bär på så mycket ilska, frustration och känner mig oerhört ledsen men har tyvärr inte någon som jag kan prata med och som kan ge mig lite perspektiv.

Nu har det hänt igen, sambon har frågat mig om jag har låtit bli att hälsa på hans föräldrar när jag kom hem från jobbet och de var här och hälsade på, de ansåg att jag ignorerade dem och hans pappa hade haft ont i hjärtat hela natten på grund av det. Det skulle aldrig falla mig in att inte hälsa, jag var däremot ganska kortfattad eftersom vårt barn kom framrusandes och ville fånga min uppmärksamhet, hon brukar vilja vara ensam med mig en stund varje dag när jag kommer hem från jobbet, antagligen för att ta igen förlorad närhet under dagen och jag är inte någon stjärna på att driva ett samtal och hantera ett skrikande barn samtidigt (vet att det är många som klarar det utomordentligt bra, jag tillhör inte den kategorin...).

Sedan vi fick barn för 1,5 år sedan har relationen till dem varit ansträngd. Det har kommit synpunkter på hur länge jag har ammat, om barnet fått tillräckligt med mat genom amningen (kan tilläggas att det har varit mer än uppenbart bara man tittat på henne), om vi inte har provat att ge glass (frågan uppkom redan vid ca fyra månaders ålder), att vi skämmer bort henne, att vi har tagit på henne en ful mössa för hon var ju mycket sötare i en annan osv, att vi hälsar på för sällan osv...

Utöver det har inte vårt barns behov av närhet till sina föräldrar respekterats, har hon varit ledsen har min svärmor resonerat som så att hon kan ju trösta, t.o.m försökt ta över för det och hon har gått iväg med vårt barn på släktträffar för att visa upp henne vilket har resulterat i att vår dotter har blivit jätteledsen.

Jag har inte ork att klistra på ett leende och vara jättetrevlig längre när vi träffas, leendet finns där kortare stunder och jag svarar på frågor och försöker att fråga något själv men mer än så blir det inte.

Min sambo tycker inte att det här rör honom, det är mitt och hans föräldrars problem.

Jag är verkligen inte en person som söker konflikter och känner att det här är jättejobbigt, att alltid bli bedömd och kritiserat vad jag än gör och nu vet jag inte vad jag ska göra.... Orkar inte ha det såhär, men är inte heller någon vidare bra skådespelare och kan låtsas att allt är bra när vi ses.

Det här är ju såklart min synvinkel, skulle ni fråga mina svärföräldrar skulle ni få en annan version.

Tankar, tips, erfarenheter mottages tacksamt.