Vem har sämst självkänsla/självförtroende?

Felaktigheter/problem i premisserna ovan:

1: Alla tjejer blir uppvaktade av killar. (finns en del som nästan aldrig blir det)

2. Alla tjejer väntar på att en kille ska uppvakta dem. (har jag aldrig gjort, jag väljer själv)

3. Alla tjejer VILL att en kille ska uppvakta dem (hallå, hon kanske gillar tjejer?)

4. Killen "försöker". Många tjejer kanske snarare skulle säga att han beter sig som en full åsna. Funkar det aldrig så gör du något fel.

5. Killen försöker "hela tiden". Om man inte alls är selektiv utan bara letar efter ett hål, borra hål i en planka och knulla det då. Ingen vill känna sig som vem som helst så en kille som går rundan och stöter på alla på hela haket är helt utesluten från att någonsin gå hem med mig. Han kan lika gärna bära pestflagg.
--
En tjej vet från att hon är barn att hon löper risk för våld bara genom att vara i närheten av män, inte kommer att få samma lön för samma arbete, har en 1 på 6 risk att bli våldtagen under sitt liv och i många sammanhang inte kommer att bli tagen på allvar bara för att hon är kvinna. Jag tror det har större inverkan på självförtroendet än att bli nobbad på ett dansgolv.

Dessutom hittar 50% av folket numera sin kärlek på jobbet där de inte är stupfulla, så kanske fler skulle testa den nyktra varianten av att söka partner?

Sen känner jag minst fyra tjejer som har låg självkänsla eftersom de hela tiden fått uppmärksamhet enbart för sitt utseende och inte för vilka de är som personer.

Känns knappast särskilt upphetsande om man är högutbildad och kanske talar sex språk flytande eller så och blir behandlad som om man har luft i skallen av ett tiopack kåta spyflugor per kväll.

Var ute med en kompis ute i Europa i helgen, lyckades inte fly från restaurangen utan att krogägaren skulle bjuda oss på en flaska Moët och limma på min vän. Han var väl bara 15 år för gammal och 40 kilo för tjock för henne...

Ja.

Att bara få komplimanger för sin yta (som man är född med) och inte för sin personlighet eller sina prestationer är vanligen inte bara positivt och kan ge låg självkänsla på andra områden.

Men sen är det klart så att det människor märker först oftast blir det de kommenterar. Min sons tonåriga kusin är extremt söt och fast jag medvetet försöker hålla koll och behärska mig så är det ändå svårt även för mig som kvinna att inte ge komplimanger om hennes utseende. Jag tror dock att hon uppskattar mer att få komplimanger för att hon är modig som ska plugga utomlands vid 16, eller kreativ och driftig som fixar en dansuppvisning för att tjäna in pengar till en resa för hennes idrottslag.

Att hon är snygg får hon höra av killar hela tiden ändå.

Så- ingen är perfekt men man kanske kan tänka sig för och variera sina komplimanger lite bara?

Varför inte?