Fia 28 skrev 2015-05-26 09:21:35 följande:
Jag går inte runt och frågar folk hur gammal de tror jag är, så har ingen aning om vilken ålder jag ser ut att vara. Gissar jag ser ut att vara den ålder jag är.
Däremot låter jag tydligen ung, iaf i telefon. Rätt nyligen blev jag frågad om jag hade mamma eller pappa hemma :).
Jag går heller inte runt och ber andra gissa min ålder ;) däremot avslöjar folk ibland sin förvåning över att jag inte stämmer överens med den ålder de tror jag har (32). Om ens ålder på ett ungefär stämmer överens med ens utseende hamnar man sällan i de situationerna.
Jag har gott om anekdoter! Förutom alla gånger jag fått visa leg för sånt det är 18 års gräns för och att främmande människor bett att få tala med mina föräldrar för att de antagit att jag varit ett barn, busschaufförer som slagit in ungdomspris utan att fråga, folk har trott att min partner som är 8 år äldre än mig är min pappa, jag har gått på bio samtidigt som en skolklass och en lärare (vikarie?) försökt fösa ihop mig med ett gäng 8e-klassare och sagt åt mig att sätta mig på en viss plats med "med mina klasskamratar" så har jag också i andra sociala sammanhang, typ fester, möt folks förvåning när min ålder avslöjats genom vad jag hunnit med i livet, vad jag har för relation till vissa världshändelser, vilken musik jag förknippar med min uppväxt etc. Jag frågar aldrig (okej, väldigt sällan) hur gammal folk tror att jag är utan det kommer fram på andra sätt.
Jag är van vid att folk tar mig för yngre och det är väl okej men jag vill gärna bli bemött med respekt som en vuxen människa. Min längd och mitt utseende i övrigt bidrar till att jag inte sällan blir förminskad och tvingas bemöta tråkiga "lilla gumman"-attityder. Men jag ska inte klaga, det kan vara rätt kul ibland också :)
eller hur kommer det sig att ni vet vad så många olika människor tror om era åldrar?
