Min dotter och bonusen hade nyss sex?!

Sen när började den här tråden handla om rövsex?

Hej, ej färdigutbildad psykolog här!

För det första:
Det här är knappast en udda eller ovanlig situationen in i det minsta. Som så många andra sagt, så är det här två helt orelaterade och könsmogna tonåringar som satts under samma tak i ett år. Något är bundat till att hända, men dem kommer garanterat aldrig att se varandra som syskon. Det fungerar helt enkelt inte så. Likså hade det inte nödvändigtvis behövt sluta i sex, men det är inga konstigheter heller att det har gjort det.
Det enda argument jag sett TS ge mot detta hittils är att hon själv inte skulle haft sex med sin styvbror, men det finns alldeles för många skillnadsfaktorer, och det kan mycket väl summeras som såhär:
TS, din dotter är INTE du. Hon är inte en kopia av dig. Så sluta försök se henne som sådan, och inse att hon fungerar annorlunda och har egna, unika behov, tankar och funktioner ifrån dig.

För det andra:
Jag ser mycker själviska tendenser i dina svar, TS, samt i svaren som du verkar gilla och citera. Mycket av det verkar handla om hur du desperat inte vill att din egen relation ska förstöras, och att du klingrat fast dig i den idealiska kärnfamiljen, vilket då det här går emot. Och att hålla sådana tankegångar är både trångsynt och väldigt barnsligt.
Väx upp, TS!

Och till sist till folk som inte kan läsa:

TS dotter och bonusson är ej relaterade via blodsband. Det finns ingen biologisk eller logiskt moralisk relation till dessa två. Detta bör därmed inte ses ner på.
"Men då är ju incest okej!"
Nej, det är det inte. I ett faktiskt incest-förhållande finns risken för defekter vid en avkomma, vilket är precis vad lagarna emot incest försöker hindra. Men eftersom det inte finns en sådan risk här så finns det inget att äcklas, och det finns ingen negativ effekt.

För övrigt är kärlek och partnerskap till stor del enbart en social konstruktion som baserar sig på människans mer komplicerade parningsegenskaper. Partnerskap (speciellt livslånga sådana) syns väldigt sällan i djur-riket, men är mest tydligt i bland annat delfiner och primater.

Hej, ej färdigutbildad psykolog här!

För det första:
Det här är knappast en udda eller ovanlig situationen in i det minsta. Som så många andra sagt, så är det här två helt orelaterade och könsmogna tonåringar som satts under samma tak i ett år. Något är bundat till att hända, men dem kommer garanterat aldrig att se varandra som syskon. Det fungerar helt enkelt inte så. Likså hade det inte nödvändigtvis behövt sluta i sex, men det är inga konstigheter heller att det har gjort det.
Det enda argument jag sett TS ge mot detta hittils är att hon själv inte skulle haft sex med sin styvbror, men det finns alldeles för många skillnadsfaktorer, och det kan mycket väl summeras som såhär:
TS, din dotter är INTE du. Hon är inte en kopia av dig. Så sluta försök se henne som sådan, och inse att hon fungerar annorlunda och har egna, unika behov, tankar och funktioner ifrån dig.

För det andra:
Jag ser mycker själviska tendenser i dina svar, TS, samt i svaren som du verkar gilla och citera. Mycket av det verkar handla om hur du desperat inte vill att din egen relation ska förstöras, och att du klingrat fast dig i den idealiska kärnfamiljen, vilket då det här går emot. Och att hålla sådana tankegångar är både trångsynt och väldigt barnsligt.
Väx upp, TS!

Och till sist till folk som inte kan läsa:

TS dotter och bonusson är ej relaterade via blodsband. Det finns ingen biologisk eller logiskt moralisk relation till dessa två. Detta bör därmed inte ses ner på.
"Men då är ju incest okej!"
Nej, det är det inte. I ett faktiskt incest-förhållande finns risken för defekter vid en avkomma, vilket är precis vad lagarna emot incest försöker hindra. Men eftersom det inte finns en sådan risk här så finns det inget att äcklas, och det finns ingen negativ effekt.

För övrigt är kärlek och partnerskap till stor del enbart en social konstruktion som baserar sig på människans mer komplicerade parningsegenskaper. Partnerskap (speciellt livslånga sådana) syns väldigt sällan i djur-riket, men är mest tydligt i bland annat delfiner och primater.

Hej, ej färdigutbildad psykolog här!

För det första:
Det här är knappast en udda eller ovanlig situationen in i det minsta. Som så många andra sagt, så är det här två helt orelaterade och könsmogna tonåringar som satts under samma tak i ett år. Något är bundat till att hända, men dem kommer garanterat aldrig att se varandra som syskon. Det fungerar helt enkelt inte så. Likså hade det inte nödvändigtvis behövt sluta i sex, men det är inga konstigheter heller att det har gjort det.
Det enda argument jag sett TS ge mot detta hittils är att hon själv inte skulle haft sex med sin styvbror, men det finns alldeles för många skillnadsfaktorer, och det kan mycket väl summeras som såhär:
TS, din dotter är INTE du. Hon är inte en kopia av dig. Så sluta försök se henne som sådan, och inse att hon fungerar annorlunda och har egna, unika behov, tankar och funktioner ifrån dig.

För det andra:
Jag ser mycker själviska tendenser i dina svar, TS, samt i svaren som du verkar gilla och citera. Mycket av det verkar handla om hur du desperat inte vill att din egen relation ska förstöras, och att du klingrat fast dig i den idealiska kärnfamiljen, vilket då det här går emot. Och att hålla sådana tankegångar är både trångsynt och väldigt barnsligt.
Väx upp, TS!

Och till sist till folk som inte kan läsa:

TS dotter och bonusson är ej relaterade via blodsband. Det finns ingen biologisk eller logiskt moralisk relation till dessa två. Detta bör därmed inte ses ner på.
"Men då är ju incest okej!"
Nej, det är det inte. I ett faktiskt incest-förhållande finns risken för defekter vid en avkomma, vilket är precis vad lagarna emot incest försöker hindra. Men eftersom det inte finns en sådan risk här så finns det inget att äcklas, och det finns ingen negativ effekt.

För övrigt är kärlek och partnerskap till stor del enbart en social konstruktion som baserar sig på människans mer komplicerade parningsegenskaper. Partnerskap (speciellt livslånga sådana) syns väldigt sällan i djur-riket, men är mest tydligt i bland annat delfiner och primater.