Inlägg från: Anonym (Undrande) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Undrande)

    Förskola - vem får plats?

    Vi har en liten son och bor i västra delen av Sverige. Vi har nu fått erbjudande om förskoleplats och är lite undrande kring hur vi ska ta det. Ska man vara glad för att man fått erbjudande om förskoleplats överhuvudtaget? Eller är det okej att vara lätt bitter och sur för att man fått erbjudande om en plats på andra sidan om kommunen/stan? Hur gör ni som får förskoleplats som inte ens ligger i närheten av där ni bor eller jobbar?

    Vi flyttar snart till en annan kommun, en annan tätort. Vi ställde sonen i kö till förskola i den nya kommunen. Även där är det samma sak. Vi får erbjudande om förskoleplats lååångt från det område där vi ska bo. Vi kommer att bo i den norra delen av kommunen,men det finns bara plats i den södra delen. Det finns 8 förskolor som ligger närmare oss än den där de kan tänka sig att placera vår son vid, i augusti. Då fick vi erbjudande om tre förskolor och alla tre ligger långt ifrån oss, den längst bort är 13 hållplatser med buss + gångavstånd ca 1 km från hemmet! Jag har ingen bil och kommer att jobba i en angränsande stad med svårigheter att kontrollera min arbetstid.

    Jag hade aldrig trott att det var så dåligt ställt!

    ..och så börjar jag förstås undra: vem är det som får förskoleplats där de bor?

    Och hur bemöter vi personalen vid det stället där vi fått plats och "tvingas vara". Egentligen vill vi ju inte ha vår son där utan kommer att vilja flytta honom så snart som möjligt. "Eh sorry, egentligen vill vi inte komma hit, men...". Blir ju mot min vilja otacksam och ointresserad av att etablera en varaktig relation med de som jobbar där.

    Hur göra?

  • Svar på tråden Förskola - vem får plats?
  • Anonym (Undrande)
    En blå giraff skrev 2015-05-26 20:23:47 följande:

    Och personalen på den aktuella förskolan rår ju inte för att ni fått en oönskad plats. Det verkar osmart att bemöta dem dåligt p.g.a. detta. Jag är alltid trevlig mot mina barns personal så hoppas jag de tar hand om mina barn så bra som de kan!


    Det är väl klart att man är trevlig och tillmötesgående! Det tillhör allmän hyfs och bör väl inte behöva förtydligas eftersom det är självklart? Däremot så blir det ju inte samma engagemang eftersom vi ju inte vill ha sonen där från början (och vill flytta honom därifrån långt innan han ens börjat). Vi är väldigt besvikna över att behöva resa så långt till förskoleplatsen och jag tror inte att man kan maskera det helt och hållet.
  • Anonym (Undrande)

    Glömde skriva ett tack till er som svarat! Jag är bedrövad över läger och är tacksam för alla svar som kan hjälpa mig/oss att hantera läget.

    Har liksom lite svårt att förstå att inte ens någon av de närmaste 8 förskolorna har plats..

    Nej, det är inte ett övertätt/populärt område så sett, inte mer än vanlig kranskommun till större stad.

  • Anonym (Undrande)
    Anonym (P) skrev 2015-05-26 21:31:22 följande:

    När har ni sökt plats?

    På många förskolor är det omöjligt, eller i alla fall väldigt svårt att få plats annat än i Augusti.

    Syskon har förtur till platser också. För att få plats mitt i terminen krävs det att ett barn flyttar eller av annan orsak slutar. Om gruppen har maxantal barn.


    Det är plats till i augusti som erbjuds, så inte mitt i terminen
  • Anonym (Undrande)
    Anonym (...) skrev 2015-05-27 06:02:44 följande:

    Så kan det bli i vissa städer ja.


    Hur får vanligt folk det att gå ihop? Jag förstår inte hur vi ska få det att funka med sonen på andra sidan kommunen..och det är ju bara ETT barn!

    Jag har legat sömnlös inatt och jag är jättebesviken. Det här med att lämna "önskemål" om plats känns som ett skämt. Vadå besöka förskolor, utvärdera dem och bry sig om förskolans värderingar och se hur pedagogerna arbetar och få bästa omsorg för min son? Får du en plats tillräckligt långt bort finns inget utrymme för någon bedömning eller några önskemål. Du tvingas ju ta det som är geografiskt närmast i brist på annat.

    "Erbjuden" plats? Nej, tilldelad, uppenbarligen. Usch vad jag är besviken.
  • Anonym (Undrande)

    Så hur ska vi göra? Besviket tacka ja till en plats som vi inte vill ha och sikta på att komma därifrån så snart som möjligt? Känns inte bra någonstans. Hur bygger man en konstruktiv relation till förskolan och de som jobbar där under sådana lägen?

    Vi har väl pratat några varv, min man och jag. Eftersom distansen blir lite längre får vi kanske köpa in en elcykel och jag får åka omväg till och från jobbet. Så visst finns det lösningar.

  • Anonym (Undrande)

    violis: Tack för svar. Självklart förstår jag att man inte kan knö in barn i stora grupper, men det finns 8 (!) förskolor som ligger närmare. Hur illa har kommunen i så fall planerat? Känns plötsligt inte roligt att flytta dit. Tänk om vi hade vetat detta innan vi köpte huset..

  • Anonym (Undrande)

    Tack, då får vi förbereda oss på att köa och att det kanske får vara så ett tag. Någon gång borde det väl bli plats på en lokal förskola.

    Tyvärr är det inte läge att köpa en bil till i nuläget. Det blir ganska mycket merkostnader (bl a parkeringsplats i stan där jag jobbar). Vi får väl kika på elcykel och att åka omvägar kommunalt till och från jobbet.

  • Anonym (Undrande)

    Evie, tack för svar. Jag skrev 13 hållplatser med buss + 1 km gångväg till den förskola som ligger längst bort. Inte nog med lång bussresa utan det är gångväg på det. Jag tycker att 13 busshållplatser är långt, håller du inte med? Vi kanske har olika perspektiv på saken beroende på var man bor i Sverige. Vi har inte bosatt oss på landet.

    Den närmaste förskola där det finns plats är knappt på cykelavstånd. Det är därför vi resonerar att vi kanske får köpa elcykel.

    Ja, jag är besviken för att vi tvingas tacka ja till en plats som vi inte vill ha.

  • Anonym (Undrande)

    Känner mig fortsatt förtvivlad. Hur fasen ställer man sig till pedagogik, storlek på barngrupper osv. när man knappt får något val? Det är ju "ta vad du får" så långt det (knappt) går ihop praktiskt.

    Jag hade nog väntat mig att det skulle vara förväntansfullt, spännande och roligt med förskola och att lära känna personalen, komma in i rutinerna och följa barnets utveckling tillsammans med pedagogerna. Nu känner jag bara en sorg och besvikelse. Missnöje. Frustration. Nej, inga positiva känslor, inte just nu. Det är väl klart att personalen kommer att se det om jag fortsätter att ha sådana känslor. Det går ju inte att uppbringa någon slags "we're so happy to be here" när man uppenbarligen inte känner så. Jag kan liksom inte fejka sånt.

    Är det bara jag som känner såhär eller är alla andra modiga och duktiga i att hantera läget, trots att man är besviken och innerst inne ganska missnöjd?

    Hoppas fortfarande på svar på frågan: vem är det som får plats? Alla de som redan köat ett tag med förskoleplats någon annanstans? Är det syskon? Någon som har särskilda skäl?

Svar på tråden Förskola - vem får plats?