Möhippa .. ska man skämmas ?

Jag hade tyckt att det varit trist att bli hippad på det sättet. Känns fantasilöst och ogenomtänkt. Hade föredragit ditt förslag, TS, eller något som tog fasta på min personlighet.

Jag tror det handlar om vilka vänner man har och att man väljer sina vänner efter delvis gemensamma värderingar och intressen. (Är jag naiv, nu?) Känner du kusinen så bra att du vet om hon är hårdhudad och skulle tänkas planera detta för någon annan?

En möhippa bör ju främst anpassas efter brudens personlighet, tycker jag. Till min lite mer stillsamma svägerska ordnade vi en Jane Austen-picnic med mat, tidsenliga kläder (efter förmåga) och utan några uppdrag alls. Hon blev väldigt lättad. En annan lite mer utåtriktad vän fick bl.a. skapa, framföra och lära ut en dans till okända på Avenyn under lördagsrusniningen. Båda var jättenöjda med sina dagar. Jag tror båda blivit besvikna om de fått varandras möhippor. Båda hade också hatat en sådan möhippa som din kusins vänner föreslår.

Finns det någon här som genomgått en förnedringsmöhippa, men tyckt att det varit kul? Det perspektivet är jag nyfiken på.

Många bra kommentarer här:

Tror du dina vänner kände sig trygga med att du skulle tycka det var ok? Kände du att de hade accepterat om du hade bett att få avstå från något/några moment?Om du VET att hon skulle föredra något annat och inte uppskattar detta kanske hon kan känna stöd i att veta att du förstår. Om du gör som vissa andra tipsat och antyder nivån i förväg, kanske hon känner ett stöd i att du är där ändå. Sedan kan du ju ta ut henne på middag någon annan gång ändå.Klok idé att prata med partnern.

Konstig fråga. Jag är akademiker och har akademikerbekanta som visar betydligt mindre omdöme än tex. mina norrländska bekanta utan eftergymnasial utbildning. Dessa är mig veterligen inte inavlade raggare, men snälla, gör inte detta till en klassfråga. Dumma, tanklösa människor finns i alla samhällsskikt.