Är min kille narcissist?
Jag har varit tillsammans med en kille i lite över ett år. I början var han väldigt uppmärksam, charmig och uppvaktande mot mig, och jag blev förälskad. Så småningom började han visa sidor som svartsjuka, han ifrågasatte mitt engagemang i mitt jobb, och mig som förälder. Han ljög för mig ett par gånger, vilket gjorde att tilliten fick sig en rejäl smäll.
Jag har misstankar om att han är narcissist; han ser inte sin delaktighet i konflikter, skyller allt på andra (mig!), saknar ödmjukhet och empati för andra människor. Han har inte många vänner, söker nya "vänner" på dejtingsidor, men vill inte heller lära känna mina vänner (de är för ytliga, enligt honom), och manipulerar mig att tro att alla våra konflikter och diskussioner handlar om min historia, att jag är sjukligt misstänksam och svartsjuk, att jag inte litar på honom, att jag är omedveten om mina ageranden, att jag inte är närvarande i nuet osv. Jag har frågat honom om vad som egentligen är bra med mig, men jag har inte fått något svar.
Jag har varit så kär, och velat detta så mycket. Vi har haft drömmar om en gemensam framtid, men nu tvivlar jag starkt. Jag känner mig sänkt av honom, manipulerad och kass. Troligen har jag gjort "för mycket" i relationen, så jag nu dessutom känner mig utnyttjad och tagen för given. Det känns som jag inte gör någonting rätt, och jag är t om rädd att berätta saker för honom, som t ex gäller mitt jobb eller min övriga omgivning.
När vi haft konflikter tidigare, så har jag oftast "gett mig", och gett honom rätt. Men på sistone har jag stått upp för mig själv, mina åsikter och mina värderingar, vilket gjort att konflikterna bara blivit större och större, och han straffar mig gång på gång med att ta avstånd från mig, inte höra av sig, eller ens svara när jag ringer eller messar. Han säger att han då behöver avstånd och distans.
Inte är detta normalt beteende? Eller är det jag som är knäpp? Jag känner mig nästintill hjärntvättad! Hjälp mig att se klarare på det här, jag vet varken ut eller in längre!
Tilläggas bör kanske att vi båda är 40+, och vi har båda barn, men såklart inga gemensamma. Som tur är bor vi inte ihop.
Bör jag lämna honom? Det känns så, men det är så svårt, jag har ju känslor för honom, för det finns mycket som är bra och roligt med honom också!