Hur många känner att ni halvälskar er man/fru och håller ihop bara för era barns skull?

jag älskar verkligen min man men hans kärlek till alkohol har tagit överhanden och det är inte hållbart längre. Han är världens underbaraste och snällaste men dom gånger han väljer att dricka så raserar han hela vårt äktenskap och vår familj. 

För varje gång dör en bit av min kärlek till honom.  Jag måste lämna honom innan jag börjar förakta honom och bli bitter.

Här är det beslutat ATT jag ska lämna honom. Det är jag helt på det klara med. Men jag har ännu inte beslutat när.
För mig är det mer förnedrande att stanna än att rakryggad starta om och inte ta mer skit.

nej tack och lov inte våldsam. Men blir väldigt "gå-påig" och puschar mig längre och längre över gränsen så att han får  mig att explodera av ilska .  Och det går inte att komma undan.  
Han blir spydig, kommer med tykna kommentarer, gliringar, jämför mig med sina ex (som är kvinnorna från hell)  , han trampar på mig helt enkelt. Han vill se mig tappa kontrollen för att sen kunna säg "vad var det jag sa, du är inte bättre än dom" ... "skrik mer så grannarna hör"...  "vad elak du är på mig, jävla kärring" osv osv... 

han är på mig, provocerar fram en reaktion . Det är jag som i desperation har gett honom en örfil ibland eller att jag hårt knuffat honom i bröstkorgen helt enkelt för att jag nått min gräns och allt jag bara skriker är "sluta sluta sluta"... 

dagen efter när han vaknar upp och är bakfull kan ha 1 : minnas det inträffade och bli skamsen och be uppriktigt om ursäkt och är SÅ ångerfull 2: han förnekar att det inträffade hände fast hans svar på mina frågor klart visar att han minns, han låtsas som det regnar och tycker att allt är som vanligt 3: efter för lite sömn och för mycket bakfylla fortsätta vara på grinigt tjafs-humör och vilja fortsätta argumentera och tjafsa och gräl kan startas upp igen, vid såna tillfällen väljer han oftast att dricka mera och även denna dag kan fortsätta med elakheter och gräl.

För min del är det precis tvärtom. Att separera skulle göra min ekonomi bättre och tiden skulle struktureras bättre. Ansvaret skulle bara vara mitt och slippa ta beslut mer än för mig och barnen.

Jag skulle inte få mer pengar eller mer tid men det skulle bli lättare att fatta bra beslut . Jag kan disponera tiden och pengar på ett annat sätt än idag.

Självklart kan man inte förvänta sig samma levnadsstandard som separerad. Men jag lever hellre trångt och lyckligt och någon krona över än leva kvar som nu. Hur god ekonomi jag än har idag osv

Samtidigt får man inte vara så naiv och tro att allt kan bli som vanligt igen när man lekt klart och ångrat sig. Varför skulle ditt ex vänta på dig när du valde att gå?

Alla handlingar får konsekvenser. Jag tror inte du hade väntat på din man om det var han som gick.