• Anonym (orolig)

    Erfarenheter kring målgruppen: Ensamkommande flykting ungdomar

    För tre veckor sedan sökte jag några tjänster på olika hem för flykting ungdomar (pojkar, 16-21) i stockholms regionen. Nu har jag blivit erbjuden en tjänst, men känner mig väldigt tveksam. När jag sökte dessa tjänster kändes det bra och som ett arbete jag skulle gilla. Intervjuerna kändes bra och de var ärliga med att det i viss mån kunde vara ett tufft yrke. Men kändes på intet sätt som överväldigande svårt.

    I efterhand har jag flera gånger fått höra hur tungt denna typ av arbete är, hur svårt det är att resonera med dessa ungdomar, att dessa ungdomar inte har någon respekt för det svenska samhället m.m. Framförallt har jag fått höra att de helt saknar respekt för svenska kvinnor och att sexuella trakasserier inte är ovanligt. Som ni nu förstår känner jag mig högst tvekande till att jobba inom denne verksamhet, dels för att jag är en svensk kvinna på 28 år, dels för att ensamarbete krävs emellanåt och dels för att sovande jour (ensam) ingår.

    Jag tänker liksom, hur ska detta gå när jag är en ung kvinna med dessa "ungdomar" som (enligt det jag hört) har stor avsaknad för respekt till kvinnor och framförallt unga svenska kvinnor. Och sen att jag ska sova ensam på boendet med dem, med tanke på det jag hört om sexuella trakasserier.

    Har även hört att majoriteten av dessa "ungdomar" inte är ungdomar utan snarare män i åldrarna 21+, inte ovanligt att de befinner sig runt 30 sträcket. Hur funkar det i praktiken?

    Jag är generellt inte en osäker person, men efter att ha hört allt detta undrar man ju verkligen kring hurvida man är kapabel till att klara av ett sånt arbete...

    Finns det någon som arbetat med denna målgrupp?

    Hur upplevde ni det?

    Vad är ert kön och ålder?

    Er nationalitet och språkkunskaper?

    Vad har ni för rekommendationer till andra som söker dessa typer av jobb?

  • Svar på tråden Erfarenheter kring målgruppen: Ensamkommande flykting ungdomar
  • themia

    Hela den här tråden luktar troll och naturligtvis är trådstartaren anonym.

    Ett effektivt sätt att sprida rasistiska fördomar är som ovan att hänvisa till obekräftade rykten av typen "jag har hört", "det ryktas", "det påstås", "man hör talas om" osv, osv.
    Aldrig något konkret.

    Om TS seriöst söker den typen av jobb, ta då jobbet som erbjuds och skaffa dig egen erfarenhet.
    Du blir kanske glatt överraskad.

  • Anonym (orolig)
    themia skrev 2015-07-04 18:29:49 följande:

    Hela den här tråden luktar troll och naturligtvis är trådstartaren anonym.

    Ett effektivt sätt att sprida rasistiska fördomar är som ovan att hänvisa till obekräftade rykten av typen "jag har hört", "det ryktas", "det påstås", "man hör talas om" osv, osv.

    Aldrig något konkret.

    Om TS seriöst söker den typen av jobb, ta då jobbet som erbjuds och skaffa dig egen erfarenhet.

    Du blir kanske glatt överraskad.


    Ja, naturligtvis är man anonym eftersom det UPPENBARLIGEN är ett känsligt ämne att ens fråga om. Herregud. Vad ska man säga då? Vad får man fråga om? Stämmer det inte är det väl enklast att bara säga "usch vilka fördomsfulla människor du har i din omgivning. Så är det verkligen inte, denna erfarenheten har jag..."? Varför inte dela med sig av sina positiva erfarenheter istället? Jag har ingen erfarenhet och berättar vad jag hört och efterfrågar andras erfarenheter. Vad är dina erfarenheter? Berätta gärna.
  • themia

    Jag har inga erfarenheter av flyktingungdomar, men jag har heller inget skvaller att föra vidare.

  • Nerfherder

    Om TS hade varit "hur är det att jobba med ensamkommande flyktingbarn" utan en massa hörsägen i TS så hade det funkat.

  • Anonym (suck)

    TS,om man känner som du gör, varför söker man då den typen av jobb. Kom du först nu på att de kan ha en dålig kvinnosyn?

    Vad fick dig att intressera dig för denna typ av tjänst från början? Det är ju inget som vem som helst passar för, lika lite som "alla" passar i vården eller med andra tuffa jobb.

    Men jag känner en som har jobbat med ensamkommande och de flesta är snälla och skötsamma. Alla är dock inte det, visst finns det problem, men ryktet om dem är kraftigt överdrivet.

  • seriösanvändare

    Håller med ovanstående. Det är ju inte så att man vaknar upp en dag och tänker "nu ska jag börja jobba med ensamkommande flyktingbarn", samtidigt som man har de tvivel TS har.

    Att söka den typen av tjänster brukar vara ett aktivt val och något man "brinner" för.

    Jag skulle t ex inte passa för den typen av jobb, men det betyder inte att jag har något emot dessa ungdomar eller tror att alla är potentiella våldtäktsmän. Sen tycker jag att Sverige tar emot för många invandrare, fler än vi klarar av. Men det är en annan diskussion.


    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • Anonym (anonym)

    För det första jobbar ingen ensam på ett boende som har fler än 2-3 ungdomar och vad jag vet så finns det inte så få på dessa boenden.

  • Anonym (anonym)
    Anonym (orolig) skrev 2015-07-04 09:24:14 följande:
    För tre veckor sedan sökte jag några tjänster på olika hem för flykting ungdomar (pojkar, 16-21) i stockholms regionen. Nu har jag blivit erbjuden en tjänst, men känner mig väldigt tveksam. När jag sökte dessa tjänster kändes det bra och som ett arbete jag skulle gilla. Intervjuerna kändes bra och de var ärliga med att det i viss mån kunde vara ett tufft yrke. Men kändes på intet sätt som överväldigande svårt.
    I efterhand har jag flera gånger fått höra hur tungt denna typ av arbete är, hur svårt det är att resonera med dessa ungdomar, att dessa ungdomar inte har någon respekt för det svenska samhället m.m. Framförallt har jag fått höra att de helt saknar respekt för svenska kvinnor och att sexuella trakasserier inte är ovanligt. Som ni nu förstår känner jag mig högst tvekande till att jobba inom denne verksamhet, dels för att jag är en svensk kvinna på 28 år, dels för att ensamarbete krävs emellanåt och dels för att sovande jour (ensam) ingår.
    Jag tänker liksom, hur ska detta gå när jag är en ung kvinna med dessa "ungdomar" som (enligt det jag hört) har stor avsaknad för respekt till kvinnor och framförallt unga svenska kvinnor. Och sen att jag ska sova ensam på boendet med dem, med tanke på det jag hört om sexuella trakasserier.
    Har även hört att majoriteten av dessa "ungdomar" inte är ungdomar utan snarare män i åldrarna 21+, inte ovanligt att de befinner sig runt 30 sträcket. Hur funkar det i praktiken?
    Jag är generellt inte en osäker person, men efter att ha hört allt detta undrar man ju verkligen kring hurvida man är kapabel till att klara av ett sånt arbete...

    Finns det någon som arbetat med denna målgrupp?
    Hur upplevde ni det?
    Vad är ert kön och ålder?
    Er nationalitet och språkkunskaper?
    Vad har ni för rekommendationer till andra som söker dessa typer av jobb?
    Eftersom det krävs utbildning som socionom, behandlingsassistent eller liknande så har du väl redan jobbat med väldigt olika typer av människor och lär då vara mycket medveten om hur klienter kan vara.
  • Anonym (Personal)

    Jag jobbar med målgruppen, ja. Sök annat jobb, du kommer påverka dessa individer med dina tankegångar. Hur tänker du när du söker ett jobb som detta? Blir på riktigt orolig, om du till och med startar en tråd på fl pga saker du hört så är det inte en arbetsplats för dig.

  • Anonym (suck)
    Anonym (anonym) skrev 2015-07-04 23:12:21 följande:
    Eftersom det krävs utbildning som socionom, behandlingsassistent eller liknande så har du väl redan jobbat med väldigt olika typer av människor och lär då vara mycket medveten om hur klienter kan vara.
    Nej, det krävs inte alltid. Min kompis har jobbat med ensamkommande utan den typen av utbildning, däremot hade hon erfarenhet, samt ansågs lämplig som person.

    Det är många annonser ute nu, eftersom antalet ensamkommande har ökat kraftigt. Det finns inte alltid utbildad personal att tillgå. Det är som inom delar av vårdsektorn - man får ta det som finns. Socionomer och behandlingsassistenter är det ju för övrigt stor brist på även i andra yrken där det behövs.

    Därmed inte sagt att de skulle anställa en person som TS, eller att hon är lämplig för jobbet. Även bortsett från hennes åsikter, har hon nog helt enkelt inte det som krävs.
  • Anonym (run)
    Anonym (orolig) skrev 2015-07-04 13:59:02 följande:
    Har du arbetat med målgruppen? Eller är det bara en generell åsikt?
    Soe skrev 2015-07-04 10:23:33 följande:

    Vrf inte testa? Det värsta som kan hända är att du får säga upp dig. Tro att det kan vara utvecklande om inte annat.


    jaaa... men en blir ju väldigt osäker när det talas så mkt negativt om det.. :/

    Jag läser nyheter, om du verkligen vill hjälpa folk i nöd så bilda dig till psykolog.


    Hjälpa skäggungar, barn i sveriges mått mätt, 20-30 åringar, som har i princip lovade guld och gröna skullar, du vill inte vara på plats när deras drömmar krossas.


     

  • Anonym (anonym)
    Anonym (suck) skrev 2015-07-05 12:03:45 följande:
    Nej, det krävs inte alltid. Min kompis har jobbat med ensamkommande utan den typen av utbildning, däremot hade hon erfarenhet, samt ansågs lämplig som person.

    Det är många annonser ute nu, eftersom antalet ensamkommande har ökat kraftigt. Det finns inte alltid utbildad personal att tillgå. Det är som inom delar av vårdsektorn - man får ta det som finns. Socionomer och behandlingsassistenter är det ju för övrigt stor brist på även i andra yrken där det behövs.

    Därmed inte sagt att de skulle anställa en person som TS, eller att hon är lämplig för jobbet. Även bortsett från hennes åsikter, har hon nog helt enkelt inte det som krävs.
    Det är väl klart att de finns andra än högskoleutbildade på olika boende som kökspersonal, administrativ personal, vaktmästare, städpersonal osv. jag tog bara för givet att det gällde en tjänst där man arbetar med de som bor på boendet eftersom de var så Ts formulerade sig, och då har jag sett att det i alla annonser krävs diverse pedagogiska, sociala eller andra liknande utbildningar på högskolenivå.
Svar på tråden Erfarenheter kring målgruppen: Ensamkommande flykting ungdomar