Sambons usla matvanor förstör mellan oss :-(

Min sambo och jag har helt olika matvanor. Jag är väldigt mån om min kost och att röra på mig, så jag är i riktigt god form. Medan han, i sin tur, häver i sig stora mängder pizza, choklad och annat i skräpmatsväg. Jag har alltid ätit mkt grönsaker och fisk, men han avskyr allt frukt och grönt och plockar bort sånt om det ligger på tallriken. Han hävdar också att han har en basal ämnesomsättning på 2700 kcal per dag fast jag räknat ut att den är lägre än så baserat på hans vikt och längd. Att få honom att äta mindre måltider kommer alltså inte på frågan. Han har en ordentlig mage och ett BMI på övervikt (dock inom det lägre spannet).

Eftersom kosten är så dålig och han vill äta det han äter idag så försökte jag angripa problemet på ett annat sätt, nämligen att ta med honom på min träning (jag tränar dagligen, även om det ibland bara är en promenad). Detta resulterar dock bara i att han äter ännu mer för att "kompensera för det han förbrukat".

Jag har sagt åt honom att jag tycker att detta är ett (växande) problem, i synnerhet när han är så ung som han är (jag är ganska mycket äldre). I hans ålder borde han fortfarande vara smal. Men matvanorna är som sagt under all kritik. För mig är det viktigt med en hälsosam livsstil både hos mig själv och min partner. När vi blev tillsammans pratade han mycket om att han tyckte att det var viktigt för honom att hans flickvän höll sig i god form, åt bra och var smal/snygg. Han berömmer mig ofta för att jag har en "ungdomligt snygg kropp" och att han är stolt över hur jag ser ut. Men han verkar inbilla sig att kvinnor inte tycker att detta är lika viktigt när det gäller deras män...

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få honom att inse att han behöver gå ner i vikt och börja äta en hälsosam kost. Jag har försökt på de flesta sätt, antingen genom kommunikation, att motivera, köper själv aldrig hem sånt som är onyttigt, jag lagar nyttig mat åt oss båda (som han tyvärr inte äter för att den är "tråkig" eller "inte god"). Hans smaklökar är som ett barns, som vägrar äta något som innehåller grönsaker, frukt, bär eller liknande. Det är bara pizza, hamburgare och kababtallrik som gäller. Han gillar inte ens vanlig potatis som är kokt eller pasta, det ska bara vara bröd eller friterat samt stora mängder kött och en massa fet dressing. Jag diskuterade detta med hans mamma, och hon säger att han alltid har varit sån och att det helt enkelt inte går att lära honom att äta annat. Hon har kapitulerat och ger honom det han vill ha.

Finns det någon annan här som haft samma problem med sin partner men lyckats råda bot på det? Hur gick ni tillväga? Jag vill inte ge upp en i övrigt bra relation. Utseendet är givetvis inte allt, men attraktionen är viktig och dessutom är jag rädd att han bäddar för sjukdomar när han kommit upp en bit i ålder (han är nu 25).

Kan bara konstatera att om en man hade skrivit ett sådant här inlägg om att hans tjej var fet hade den här tråden haft över 200 inlägg med MYCKET VERSALER!!!

Visst är det så, inget jag förnekar, men, en del mänskor har en omåttlig tilltro till hur mycket energi dom förbränner med sin träning

Sant...och sant.

Alltid bra att se till å röra på fläsket, kvittar egt vad du gör, bara du gör nåt....som frestar på pumpen och gärna kombinerat med ren styrketräning. 

I långa loppet är seriös styrketräning nog att föredra om du vill minska i vikt därför att i takt med att du lägger på dig mer muskler, så ökar du ditt basala energibehov, och det är ju en typ av "gratis" energiförbrukning. Sen hör det till saken att det kostar blod (?) svett och tårar att bygga muskler, du måste verkligen träna seriöst...OCH se till till att äta rätt. Och jag menar rätt..

Det går, tro det eller ej, att bygga muskler samtidigt som du totalt sett går ner i vikt, alltså minskar din fettmassa, men det kräver hel...vetes goda kunskaper i näringslära. 

Bygga muskler är ett jävla jobb. Rent ut sagt. fast jag tycker det är roligt, och det är en förutsättning, att du trivs med träningen du håller på med, oavsett vilken typ av träning det gäller, tycker du det är pest å pina !!! Då lägger du snart ner, hitta "din" träningsform, och ge inte upp för lätt.

KRAM  //Anton 

Usch ja, jag har också varit tillsammans med en sådan. Det tråkigaste var att ingenting uppskattades. Jag har ett stort matlagningsintresse, och jag gillar att laga riktig mat från råvaror. På helgerna gör jag gärna en trerätters middag från grunden, kombinerat med viner, och jag älskar att laga mat tillsammans med någon, och prata samtidigt som man hackar, rör och smakar av. 

Men han uppskattade aldrig finesserna. Han blev lika glad - gladare - av korv och potatismos, eller spagetti och köttfärssås, eller pannkakor med sylt...

Vin ville han inte heller dricka, vilket jag hade respekterat fullt ut om det hade varit av t.ex. religiösa eller moraliska skäl. Men inte då, han tyckte att det "smakar surt". Det skulle vara läskeblask eller chokladmjölk: "sött och gott".

Denne man har också med tiden blivit tämligen fet, som det sades om Gustav II Adolf. Han har även nu en flickvän som är lika fet som han, och det är en ganska god gissning att de inte ägnar sina helger åt att pockera ägg eller göra hemgjord Hollandaise...