Omplacera hund, råd?

Är det någon här som har omplacerat en hund?

Hur gick ni tillväga, var det någon ni kände som tog hunden? Fick ni hjälp av uppföder, rasklubb eller liknande? Annonserade ni på Blocket?

Träffade ni personerna och kände er för? Hur valde ni ut vilka ni ville träffa isåfall? Tog ni först till kvarn?

Har ni tagit betalt för hunden? Eller kanske för saker som följer med? Eller har ni helt struntat i betalning? Varför/varför inte?

Om man väl bestämt sig för att omplacera hunden, hur skriver man överlåtelseavtal och sånt?

Att omplacera en hund är inget man gör lättvindigt, vi vet det. Jag undanber mig därför kommentarer om den saken.

Vår hund är registrerad i SKK, renrasig, i god kondition och har ännu inte fyllt 4år. Jag vet att det finns en blankett för ägarbyte, men har hört att det visst ska vara bra att skriva någon form av överlåtelseavtal också.

Jag skulle så önska att någon bekant kunde ta hunden, då det utan tvekan skulle kännas bäst. Vi tror dock inte att det finns någon i vår "närhet" som har möjlighet och har som fått börja inse att vi nog måste leta bland främlingar.

Vad är en skälig peng? Skulle hunden hamna hos någon vi kände, så skulle det helt ärligt inte kännas lika "viktigt" att få betalt.

Jag kommer vilja ha uppdateringar om hunden, som det känns nu. Det betyder ju dock inge att vi måste fortsätta träffa hunden. Jag tror också att det kan bli en negativ upplevelse för hunden och det vill vi ju absolut inte! Dessutom skulle vår äldsta dotter (9år) vilja träffa hunden då och det skulle bli alldeles för svårt för henne också.

Tack så mycket för era svar! Jag uppskattar det verkligen.

Vi har inte omplacerat, men däremot tagit oss an två omplaceringar. Den första via bekanta, jag hade varit dagmatte åt honom i ett par år och när jag skulle flytta från stan bad de mig ta honom med mig. De ville inte sälja honom så istället skrev vi ett fodervärdsavtal. De betalade hans försäkring och veterinärvård och vi betalade för foder och annat. Vi betraktade det hela som ett samägande och samarbetade resten av hans liv. Den andra omplaceringen kom från samma familj, mattens syster flyttade och efter det trivdes inte deras hund. Vi kände också dem ytligt, och hade passat hunden ett par gånger. När ryktet nådde oss att de inte kunde ha henne kvar hade hon redan varit ute i två nya hem på prov utan att de velat behålla henne. De hade tagit det svåra beslutet att hon skulle avlivas, och min sambo tiggde och bad om att vi skulle få en chans, hon kände ju oss, och om hon fortsatte vara deprimerad och aggressiv skulle vi bekosta avlivningen. Det tog tid men idag 4 år senare har vi en ljuvlig liten tik som är sambons ögonsten.

Jag har ett par tips.

-Omplacera via en rasklubb i första hand.

-Kräv pengar, men avstå sen från betalning om allt känns rätt, då skrämmer ni iväg oseriösa intressenter.

-Använd er av en prövoperiod under vilken ni skriver ett fodervärdsavtal ( SKK har mallar) så riskerar ni inte att förlora kontrollen över vart hunden hamnar.

Lycka till