Otroligt ensam 30 åring.
Hejsan.
Jag är 30 år och bor i en medelstor stad, eller liten- beroende på hur man ser på det.
Ska beskriva mitt problem för er så ni närmare förstår varför jag lagt in en tråd här.
Det är nämligen så att jag är otroligt ensam, påtvingad ensamhet. Denna ensamheten är så olidlig att jag ibland känner kaos i kroppen, en slags panikattack som jag förhindrar genom att dämpa ner känslorna för stunden.
Närmare beskrivning:
Jag har haft oehört svårt att ta mig in på arbetsmarknaden och inte haft någon sysselsättning sedan 2011, det är väldigt längesedan. Trots två utbildningar har jag inte fått arbete på hela tiden tiden och fått bo hos en släkting, vilket inte är det roligaste i min ålder. Har flyttat 15 gånger i mitt liv, pga jobb, utbildning och 2 gånger pga kärlek. Till hösten skall jag påbörja en utbildning som 50 % består av distanskurser.
Jag har inte träffat några vänner på 5 år sedan jag flyttade o vänskapen med alla har runnit ut i sanden. Varje år får jag byta nr för att själva numrets datum går ut , då det aldrig används. Jag bor i en stad där jag inte känner en endaste person. Att vara så ensam som jag är, tär fruktansvärt mycket på den mentala hälsan. Känner mig totalt handlingsförlamad ibland och har ingen energi kvar. Jag är annars en väldigt stark och levnadsglad kvinna, men dessa åren utan någon kontakt med en annan människa har satt sina spår.
i 5 års tid har jag suttit hemma ensam varje dag efter jag gjort mina ärenden o saker man ska göra, och varje helg, även på storhelger som jul, nyår, midsommar o påsk, när andra firar med sina familjer o vänner. Det har jag även gjort som liten.
Min själ känns oerhört utmattande, hela min kropp är trött och ibland får jag värk i mina muskler exempel, troligtvis för att mitt psyke tar så mycket stryk att jag nu också fått ont i kroppen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, försökt finna vänner men inte fungerat.
Sist jag träffade en annan människa var för 2 år sedan då mitt förhållande tog slut, det var sist jag rörde mig mer utanför min egen stad och hittade på saker.
Jag har ingen att ringa för att fråga om man ska hitta på något. Har även fått svårt att gå på möten och liknande för jag känner mig så "dålig", klarar inte riktigt av sådant mer.
Är en person som annars trivs med att kunna vara ensam, men inte år efter år efter år..Jag är en spirituell människa och tror på att man skapar sin egen lycka, men man behöver också människor runt omkring en för att kunna frodas som individ.
