Argument emot att skaffa barn som 17 åring?

Hej, fick min första en månad innan jag skulle fylla 17, och jag skulle aldrig vilja att min dotter gjorde samma resa. Idag är jag 27 år, mamma till en 10 åring och 6 åring, högutbildad och bra jobb. Man måste ha ett jävla go och försaka en del för att uppnå detta.

Är din sambo med på dina idéer? Vad är isf planen? Att föda barnet och sen fortsätta med gymnasiet. Hur gammal är din kille?

Tänker du lägga din försörjning och barnets försörjning i händerna på en ung grabb istället för att självständigt kunna försörja dig och bidra till ert hushåll? Är han välbetald? Ni kommer att leva väldigt snålt annars.

Att ge dig själv en stabil grund att stå på gör dig till en bättre förebild för ditt barn och gynnar sannolikt ditt självförtroende. Och jag tror det gynnar eran förhållande om du vet och din kille vet att det inte är hans pengar som binder er samman, att han skulle kunna dö eller att nån av er lämnar så klarar du dig. Utan mamma och pappa eller någon annan utan för egna medel.

Ja jag vet inte. Jag tror inte att en sjuttonåring är olämplig som förälder, men i vårat samhälle är man nog det.

Men det gick bra för mig, men jag har också kämpat och slagits och vänt ut och in på mig själv med jobb, studier och barn.

Som sagt, alla kan och vill inte vara högutbildade men alla kan (och vill hoppas jag) självständigt kunna leva sina liv utan att vara i beroendeställning, med allt vad kvinnofälla innebär för en människa.

Och gymnasiet är ju inte att vara högutbildad, samtidigt med mig var tre andra tjejer gravida på gymnasiet. Jag var väl den enda som gick ut med fullständiga gymnasiebetyg. För de andra väntande komvux osv.

Men som sagt ställer man sig alla frågor om vad man vill uppnå och hur man ska uppnå dem och ser att ett barn passar in så kör. Men statistiken talar inte för oss unga föräldrar och statistik ljuger inte. Man måste definera varför just man själv är undantaget och jobba arslet av sig.

Fast hoppa av skolan _måste_ man inte. Det är helt okej att ta ett studieuppehåll. Gick i skolan tills två veckor innan jag skulle föda, läste klart året på distans, var hemma ett år och fortsatte samma linje fast med de som var ett år yngre, var många av samma årgång som mig i min klass som bytt linjer och så och fått hoppa ner. Tog studenten ett år sent. Argumenterar inte för (eller emot) tonårsgraviditeter alls fast dom är otroligt opraktiska och har oddsen emot sig för framgång (mätt i sociala och ekonomiska aspekter) men vi kan i alla fall hålla oss till fakta.