17ochNaiv skrev 2015-07-30 04:12:50 följande:
Hej.
Har läst trådar där unga tjejer vill skaffa barn, och i alla trådar får de råd av äldre att det inte är en bra idé och att de bör vänta.
Här är ungefär en liknande tråd, men jag VILL ha dessa råd.
Jag har precis fyllt 17 år, ska börja första året på gymnasiet snart, och har haft enorm barnlängtan i ca 3-4 år.
Det handlar inte om att jag vill ha ett gulligt barn att gulla med, utan jag vill verkligen skaffa familj nu.
Borde vänta tills jag tagit studenten, men jag vet att även ifall jag bestämmer mig för det så kommer jag skita i skydd under tiden och tänka "Äsch, blir det så blir det".
Jag vill skaffa ca 6 barn i framtiden, så jag kan ju inte börja med första alldeles för sent.
Tanken är att min pojkvän ska jobba och försörja oss tre.
Jag vet att jag klarar av att ta hand om ett barn och att jag är tillräckligt mogen för just det (men det kanske alla 17 åringar säger?), men när det kommer till ekonomi och inkomst - Nej, jag kommer förmodligen inte klara av det.
Berätta för mig hur dum idé det är, behöver en spark i baken för att jag ska börja med preventivmedel och inse att jag bör vänta minst ett/två år.
Skulle även vara bra att höra ifall ni unga mammor har berättelser om hur det gick för er när ni skaffade barn i ung ålder (med ung menar jag under 20 år). Gick allt åt skogen? Lever ni lyckligt just nu? Hur gick det med ekonomin?
Vanliga argument jag hört:
Festa klart, skaffa sedan barn - Jag vill inte festa, sjukt tråkigt. Kebabpizza och redbull framför mobilen, bästa festen.
Res världen runt, skaffa sedan barn - Jag vill resa med min familj, inte ensam.
Lev livet, skaffa sedan barn - Mitt liv kommer börja när jag skaffar familj.
Din pojkvän kan lämna dig - I detta inlägg har jag redan erkänt att jag är naiv, men när det kommer till just detta så nej, han kommer inte lämna mig.
Din hjärna är fortfarande inte fullutvecklad - Jag vet, men vem vet, kanske därför jag är så dum och funderar på barn just nu.
Hjälp snälla, behöver verkligen någon som kan få mig att ändra mig.
Orkar inte läsa igenom inlägget flera gånger så ber om ursäkt ifall det är stavfel eller så.
Jag fick barn ca 3 veckor innan jag fyllde 19. Jag hade ett år kvar i gymnasium då jag tidigare hade bytt inriktning o fick sen börja om från början. Jag hade aldrig barnlängtan men antog att ja skulle få barn någon dag men inte just då. Hade dock inte hjärta att göra abort. Och såg väl en utväg att kunna flytta från min mormor om jag valde att behålla o kunde flytta ihop med barnets far som då bodde 23 mil från där jag bodde. Jag flyttade hem till honom 1 månad innan BF. Jag hade inte slutbetyg från gymnasium då jag hoppade av skolan. Skulle läsa två kurser på komvux , men valde också att läsa omvårdnadsutbildning. När dottern var 1 år började hon förskolan. 1 ½ år senare fick jag slutbetyg med finfina betyg. Började jobba i vården samma år som jag började läsa o nu har jag jobbat på samma ställe i tre år. Min sambo var faktiskt arbetslös då när mitt barn kom till världen. Men jag hade sparpengar som jag använde mig av för att vi skulle slippa gå på soc.
Nu är dottern snart 5 år och hennes far o jag är fortfarande ihop. Han har fast jobb sedan några år tillbaka och som sagt, jag jobbar fortfarande. Är i dagsläget mammaledig/arbetar extra då jag fick en son som idag är 7 månader. Idag är jag 23 år - fyller 24 senare i år o är alltså tvåbarns mamma.
Det negativa med att skaffa barn:
Du kan mkt väl komma på senare - som jag, att du vill läsa på universitetet till ett yrke med obekväma arbetstider eller som innebär mkt resande o då funkar det inte med barn.
För att få slutbetyg, vilket de flesta arbetsgivare kräver att du har kan du behöva läsa på komvux. Och för att få ekonomin att gå ihop kan du behöva ta lån från CSN. Jag har lån där i och med att jag fick läsa på komvux, blev runt 90.000 i slutänden men som jag betalar av varje månad utan att man egentligen märker av den summan. Men det är klart. 90000 kr är mkt pengar.
Du bör inte förlita dig på att din kille kan komma att försörja dig och det är mycket dumt att tänka så. Min sambo o jag har mitt o ditt när det kommer till ekonomin. Jag skulle aldrig kunna förlita mig på att han kan försörja då det alltid när som kan hända att han blir sjukskriven eller arbetslös, det är aldrig någon garanti och därför ser vi till att varje person bidrar till allt ekonomiskt men att man också ser till att pengarna räcker till att betala allt om någon av oss skulle stå utan pengar.
Att skaffa så många barn som du drömmer om kommer att påverka ert liv väldigt mkt.men mest ekonomiskt. Tänker du långsiktigt: Hur ska ni kunna försörja för alla de barnen? Även om man får barnbidrag så räcker inte det alls. Sen ska man spara åt barnen, det ska vara kläder. Du vet också att din pension försämras ju mer du är föräldraledig...
Jag tycker i alla fall att det för mig räcker med två barn. Även om jag älskar mina barn så hade man velat göra rätt från början. Va klar med skolan och skaffat körkort. Ja, jag höll på att ta körkort men fick efter ett tag pga foglossning avbryta och sedan räckte pengarna bara till att betala för att vi skulle överleva. Nu behöver ja ju inte körkort, men det hade underlättat en del ibland om man hade haft det.
