Inser er sambo vad som komma ska?

Klart livet kommer ändras men vårt mål är att låta bebisen hänga med så långt det går.

Det min man kommer få ta mer ansvar utan min inblandning för är sina barn sedan tidigare. Jag har gjort klart för honom att det är slut med att jag fixar med deras rum med städ och sortering av kläder osv och att om jag har planer på eftermiddagar under föräldraledigheten så får de fixa mellanmål själva, samt frukost innan skolan. Det är mitt första och enda biobarn och därmed det jag måste prioritera i alla lägen. Samt att jag inte tar ansvar för båda barnen längre stunder, men det har jag sagt nej till redan innan så.

Samt att vi måste få tid till egentid att träna, gå på våra respektive hobbies en kväll per vecka även sedan.

Nu ska vi dela lika på föräldraledigheten så tror inte det blir så svårt.

Innan ser jag dock ingen anledning alls att ge upp något, jag och sambon lever som vanligt, men klart, nu har ju inte jag typ fallskärmshoppning som hobby heller:)

[quote=75594589][quote-nick]äsch skrev 2015-08-03 10:07:15 följande:[/quote-nick]Jag och mitt ex diskuterade värderingar, barnuppfostran, ledighet etc. innan. När sonen väl var ett faktum hade exet inte förstått ett dugg av vad det betydde att ha barn. Jag låg på sjukhus och var inte helt på benen förrän efter ungefär tre veckor efter att sonen föddes. Under den tiden bytte han blöjor och jag ammade. När jag blev tillräckligt frisk slutade han med allt, han ville bara göra det som var kul. De enda gångerna han tog sonen var när jag ville äta (jag gick upp något alldeles förskräckligt i vikt). De gånger jag tog ett bad ensam kravlade sonen ner från sängen (vi har förflyttat oss ett halvår fram i tiden eller så) och slog sig så han blödde näsblod medan exet sov. Jag tyckte jag hörde ungen skrika över bruset från kranvattnet och mycket riktigt, när jag stänger av hör jag det riktigt. Detta är då i samma rum som pappan är, men han reagerar inte, han sover. Tilläggas bör att jag fått ett ok från honom att ta ett bad. Detta är bara en droppe i havet av allt. Nu är han som sagt mitt ex. Jag kunde inte vara med någon som så uppenbart inte var redo och som ansåg att sonen var boven i dramat, den som förstört vårt förhållande (sic!).

Så även om man har diskuterat igenom allting, även om man tror att man är på samma våglängd så är man inte alltid det, tyvärr. Man kan aldrig veta förrän det blir verklighet.

Du får helt enkelt vänta och se TS, men här fick du iaf mitt svar. Lycka till och hoppas att din sambo inser allvaret när det väl gäller. Jag vill gärna ha fler barn, men på grund av mitt ex är jag väldigt tveksam. Det hjälper tydligen inte hur mycket man pratar, hur många gånger man undrar om den andre tror att den är redo för barn, hur mycket man stöter och blöter, det är ändå till syvende och sist verkligheten som avgör hur det kommer att bli. Jag vill verkligen inte göra om mitt misstag igen och det blir min sambo nu "straffad" för.

Jättemånga lycka till TS! Din sambo kanske blir världens bästa pappa. Han kanske verkligen engagerar sig när han fattar att det faktiskt är en bebis det handlar om. Killar är ibland lite sega med det :) men sen blir de världens bästa.

Ursäkta det dåliga språket. Appen har hakat upp sig och jag lyckas inte ändra det jag vill utan att ta bort hela texten :)[/quot

Fast ditt ex var ju inte bara optimistisk ang tid osv, utan rent ut oansvarig . Det är en sak att tro att tiden ska räcka till allt, en annan att somna ifrån ungen så att den utsätts för skada.