Barnen bor hos pappa

Får jag fråga - "Hemsk tur att pappan vill och kan?" Hur många heltidsensamstående mammor finns det inte? Har inte ofta hört nån resonera åt det hållet. 

Oavsett orsaker till att jag inte kan ha dem just nu - så är det detta jag menar. Att folk tar ganska snabba förutfattade meningar om att man inte vill sina barn det allra bästa och vill vara en del av deras vardag - utan jag förväntas ge ut en lång förklaring om detta för att få nåd och förståelse? Det är verkligen ingenting jag har lust att göra inför främlingar - knappt bekanta en gång. 

Men denna attityd är något jag möter nästan dagligen. Det har även hänt att pappor, som träffar sina barn lika sällan som jag, reagerar negativt just för att jag är mamman.