Forum Känsliga rummet Graviditet
  • Anonym (ungmamma?)
    Anonym (ungma­mma?)
    Äldre 3 Sep 15:08
    151 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Ung mamma, jag?!

    Hej!

    Jag har alltid sagt att jag ska vänta med barn tills jag är färdigutbildad, har jobbat ett tag, har bostad, stadig partner och allt det där man bör ha när man får barn.
    Men nu står jag här, snart 17 år, och är gravid och känner att jag klarar inte av en abort. Jag har gått på samtal hos umo, men det går inte. Hela min kropp skriker nej!
    Jag vill ha barnet, men ändå kan jag inte förmå mig att berätta för någon annan(utom min pojkvän). Det är som att jag inte kan ta begreppet "ung mamma" i min mun. Innan har jag nästan föraktat andra unga tjejer som fått barn...

    Jag vet inte heller hur jag ska berätta för mina föräldrar. De kommer att bli otroligt arga och besvikna och kanske kasta ut mig. Hur jag ska lösa allt vet jag inte helt heller.... Men jag kan inte ta bort det..

    Hur ska jag berätta och vad ska jag göra?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-05 13:37
    I torsdags berättade vi för min pojkväns familj. De tog det okej och hans mamma hade redan gissat det tydligen. De är oroliga, men kommer stötta 100 %. Vi kommer också att få massa saker från dem begagnat(min pojkvän har tre småsyskon och de har grejer sparat).
    Vi berättade för mina föräldrar igår och min pappa var förvånande lugn. Han blev arg och besviken, men sa att han också skulle stötta. Min mamma blev mer som jag förväntade och hon vägrar prata med mig om jag inte gör abort... Hon är hos min moster nu och kommer inte hem om jag inte gjort abort eller flyttat... Så nu är jag hos min pojkvän där det är lugnare...

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Ung mamma, jag?!
  • Loriyana
    Loriya­na
    Äldre 3 Sep 15:54
    #11
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Tänk längre) skrev 2015-09-03 15:22:13 följande:

    Det är svårare att genomgå en graviditet och föda ett barn som man inte kan försörja och ta hand om än att genomgå en abort.

    Skuldkänslorna när du inte kan ge ditt barn tak över huvudet, sakerna barnet vill ha osv. Känslan när dina föräldrar får ÄNNU ett barn att försörja och du/ni inte ens har råd att vara hemma med barnet så länge som du vill. När barnet får långa dagar på dagis redan från början, pappan inte har råd att vara föräldraledig, alla andra barn gör saker som ditt barn knappt kan drömma om, du blir ensamstående...Osv.

    Då känns en abort mindre. En abort innebär att bara du lider. Behåller du så sätter du många fler människor i svåra situationer, och sätter ett barn direkt i en barnfattigdom.


    Vi bor i SVERIGE! Så sluta skräm TS med att hon kommer hamna på gatan. Det finns faktiskt hjälp att få, även som ung förälder. Och varför skulle barnet få långa dagar på förskolan bara för att föräldrarna är unga? Det är bara en massa trams du spyr ut.

    TS, bara för att du är ung betyder INTE att du kommer vara en dålig mamma eller att barnet kommer må dåligt. Grattis till graviditeten :) Jag blev själv oplanerat gravid och det kom som en stor shock för mig. Situationen kändes hopplös och jag var arbetslös. Erkänner att de första åren var tuffa, men nu mår jag och tösen hur bra som helst. Jag är fast anställd, vi har så vi klarar oss och jag kan inte tänka mig livet utan henne. Ett barn är en gåva, det är något POSITIVT. Så försök att inte lyssna på barnhatare som ovan.
  • Anonym (ungmamma?)
    Anonym (ungma­mma?) Trådstartaren
    Äldre 3 Sep 15:54
    #12
    Citera Visa endast Anmäl
    taquine skrev 2015-09-03 15:44:44 följande:
    Kan förstå det är mycket känslor inblandat men man måste även vara realist
    Hur ska ni bo?
    Hur ska ni försörja er?
    Hur går det för dig och skolan?
    Jobbar din kille eller pluggar han? 
    Ja m.m m.m 
    Barn är ett jätteansvar , och förlåt ts att jag säger det men du är inte mer än ett barn själv. Lyssna noga på vad dina föräldrar kommer att säga 
    Jag vet, tro mig! Jag kan bara inte. Vi vill flytta ihop. Min pojkvän står i bostadskö, men inte jag ännu. Min pojkvän ska troligen kunna få jobb efter studenten. Han ska prata med en på sitt program imorgon som kan hjälpa med intervjuer och sånt. Han tar som sagt studenten nästa år.
    För mig går det jättebra i skolan, men jag går ett teoretiskt program och vill plugga vidare sedan.
    Jag vet hur ung jag är!
  • Anonym (ungmamma?)
    Anonym (ungma­mma?) Trådstartaren
    Äldre 3 Sep 15:55
    #13
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Mom) skrev 2015-09-03 15:50:27 följande:
    Vill du ha det här barnet,är det ditt beslut .Lycka till!
    Jag vill verkligen det! Tack!
  • Anonym (ungmamma?)
    Anonym (ungma­mma?) Trådstartaren
    Äldre 3 Sep 15:57
    #14
    Citera Visa endast Anmäl
    Loriyana skrev 2015-09-03 15:54:38 följande:
    Vi bor i SVERIGE! Så sluta skräm TS med att hon kommer hamna på gatan. Det finns faktiskt hjälp att få, även som ung förälder. Och varför skulle barnet få långa dagar på förskolan bara för att föräldrarna är unga? Det är bara en massa trams du spyr ut.

    TS, bara för att du är ung betyder INTE att du kommer vara en dålig mamma eller att barnet kommer må dåligt. Grattis till graviditeten :) Jag blev själv oplanerat gravid och det kom som en stor shock för mig. Situationen kändes hopplös och jag var arbetslös. Erkänner att de första åren var tuffa, men nu mår jag och tösen hur bra som helst. Jag är fast anställd, vi har så vi klarar oss och jag kan inte tänka mig livet utan henne. Ett barn är en gåva, det är något POSITIVT. Så försök att inte lyssna på barnhatare som ovan.
    Jag skäms inte direkt för att jag är gravid, det är mer att jag har svårt med att det här inte var planen och att både jag och mina föräldrar har så höga krav på mig. Och så är jag nog inte riktigt beredd att vara glad och stolt över graviditeten utåt ännu, allt är fortfarande omtumlande och nytt.

    Tack!
  • fluu
    fluu
    Äldre 3 Sep 16:05
    #15
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (ungmamma?) skrev 2015-09-03 15:51:08 följande:
    Ja, han tar studenten nästa år. Han går elektriker och det brukar gå bra att få jobb här inom det. Vi vill flytta ihop så planen är den. Jag tror inte att mina föräldrar kommer att bli mindre besvikna för det... :(
    Om du verkligen vill ha barnet(och inte bara vill slippa göra abort) så kan inte dina föräldrars besvikelse göra något.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (mamma)
    Anonym (mamma­)
    Äldre 3 Sep 16:10
    #16
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (ungmamma?) skrev 2015-09-03 15:55:15 följande:
    Jag vill verkligen det! Tack!
    Vill du behålla barnet är det första du ska göra att berätta för dina föräldrar. Du skriver att de kommer att bli besvikna och kasta ut dig, men vad grundar du det på?

    Jag är själv mamma, och jag vill självklart att mina barn ska vänta med att skaffa egna barn tills de är vuxna nog att sörja för barnet på ett bra sätt själva. Men ifall min dotter som 16 skulle komma och säga att hon är oplanerat gravid men vill behålla barnet, skulle jag göra mitt yttersta för att stötta henne i det, med allt vad som krävs. Kärleken till ens barn finns ju kvar även om barnet inte väljer att leva som man hade förväntat sig, och jag kan tänka mig betydligt värre scenarion än en tonårsgraviditet, hos två ungdomar som dessutom älskar varandra och vill ta ansvar.

    Lycka till!
  • 91Jenny
    91Jenn­y
    Äldre 3 Sep 16:12
    #17
    Citera Visa endast Anmäl

    Unga föräldrar klarar det galant! Finns många av den sorten. Ang dina föräldrar ja de kanske blir besvikna till att börja med men när de får se den lilla krabaten, ja menar då släpper nog alla känslor de har haft över till positiva! Om inte ja då är de inte mkt att hänga i granen, förlåt. Men om du låter det sjunka in i dom så blir allt bra ska du se. Tala bara då lugnt och sansat med dom utan att försöka låta nervös eller ledsen om det.

    Ang utbildningen, ja det kanske tar längre tid att få den, men den kommer så små ingom. Känns det bättre att ta det med hans föräldrar först så gör det som en övning inför dina föräldrar, men säg då tydligt att de inte ska berätta för några ännu då skvaller kan komma långt och snabbt till andra. Önskar er all lycka till detta! :)

  • Anonym (ungmamma?)
    Anonym (ungma­mma?) Trådstartaren
    Äldre 3 Sep 16:15
    #18
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (mamma) skrev 2015-09-03 16:10:51 följande:
    Vill du behålla barnet är det första du ska göra att berätta för dina föräldrar. Du skriver att de kommer att bli besvikna och kasta ut dig, men vad grundar du det på?

    Jag är själv mamma, och jag vill självklart att mina barn ska vänta med att skaffa egna barn tills de är vuxna nog att sörja för barnet på ett bra sätt själva. Men ifall min dotter som 16 skulle komma och säga att hon är oplanerat gravid men vill behålla barnet, skulle jag göra mitt yttersta för att stötta henne i det, med allt vad som krävs. Kärleken till ens barn finns ju kvar även om barnet inte väljer att leva som man hade förväntat sig, och jag kan tänka mig betydligt värre scenarion än en tonårsgraviditet, hos två ungdomar som dessutom älskar varandra och vill ta ansvar.

    Lycka till!
    Jag vet att jag måste, men jag fasar för det! Vi har i alla fall bestämt att vi ska berätta för min pojkväns föräldrar först idag när de kommer hem och sen för mina föräldrar imorgon eller i helgen.

    Mina föräldrar är ganska hårda och har höga krav på mig(och på sig själva). Det har alltid förväntats av mig att jag ska göra bra ifrån mig och inte misslyckas och att få barn för tidigt är att misslyckas enligt dem.... De har också sagt att de skulle kasta ut mig om jag blev med barn,...

    Tack!
  • Anonym (ungmamma?)
    Anonym (ungma­mma?) Trådstartaren
    Äldre 3 Sep 16:16
    #19
    Citera Visa endast Anmäl
    fluu skrev 2015-09-03 16:05:04 följande:
    Om du verkligen vill ha barnet(och inte bara vill slippa göra abort) så kan inte dina föräldrars besvikelse göra något.
    Det vill jag verkligen och min pojkvän känner likadant. Jag vill ha barnet och inte bara slippa aborten. Nej, men jag fasar för deras reaktion för det...
  • Anonym (ungmamma?)
    Anonym (ungma­mma?) Trådstartaren
    Äldre 3 Sep 16:18
    #20
    Citera Visa endast Anmäl
    91Jenny skrev 2015-09-03 16:12:57 följande:
    Unga föräldrar klarar det galant! Finns många av den sorten. Ang dina föräldrar ja de kanske blir besvikna till att börja med men när de får se den lilla krabaten, ja menar då släpper nog alla känslor de har haft över till positiva! Om inte ja då är de inte mkt att hänga i granen, förlåt. Men om du låter det sjunka in i dom så blir allt bra ska du se. Tala bara då lugnt och sansat med dom utan att försöka låta nervös eller ledsen om det. Ang utbildningen, ja det kanske tar längre tid att få den, men den kommer så små ingom. Känns det bättre att ta det med hans föräldrar först så gör det som en övning inför dina föräldrar, men säg då tydligt att de inte ska berätta för några ännu då skvaller kan komma långt och snabbt till andra. Önskar er all lycka till detta! :)
    De är inte som andra föräldrar så jag är inte helt säker på det. Vi försöker göra upp en plan nu som vi kan presentera för våra föräldrar, men det är inte lätt. Tack!
Svara i tråden
Svar på tråden Ung mamma, jag?!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies