IMHO skrev 2015-09-04 16:21:34 följande:
Ja, det verkar onekligen som att du har försökt på många olika sätt. Frågan är om ni satt er ner och pratat om det. Kanske har han andra infallsvinklar som du inte förstått, precis som du har aspekter som han uppenbarligen inte förstått (exempelvis när ni skapar problem för andra). Ibland behövs ett hyfsat neutralt/förutsättningslöst samtal bara för att förstå varandra bättre. Det behöver inte finnas något mål med att just det samtalet ska lösa alla problem. Det kan ni ju prata om längre fram.
Han verkar ju ha vissa brister som det skulle vara önskvärt att ändra på, men ponera att en del av dem inte går att ändra på: kan du i så fall ändra förhållningssätt till dem, och kan han göra detsamma med dina brister (t.ex. ett visst kontrollbehov som jag skymtar och känner igen mig i). T.ex. måste inte en resa till ett nedstängt Liseberg ses som ett nederlag. Man kan vända det till en spontan upptäcktsresa i Göteborg istället, t.ex. med besök på det bland barn (och många vuxna) mycket populära Universeum.
Hoppas du inte tar detta som kritik utan som nya idéer (som kanske inte är så nya? ). Jag känner med dig i en situation som verkar besvärlig, men förhoppningsvis inte omöjlig. Hoppas du får fler nycklar till förbättringar i denna tråden, oavsett om det är från mig eller andra.
Ofta när det är något han vill göra så blir det som sagt antingen halvdant eller värre , ofta pga att han liksom kommer på annat att göra på vägen, så att det man skulle göra antingen inte blir av eller får klämmas in på slutet - när han har släpat runt resten av familjen i butiker som ingen annan är intresserad av nästan hela dagen. Då blir jag irriterad och tycker att det är bättre att han ger sig ut en dag och kollar på instrument själv, och sen gör man saker som familjen vill göra en helt annan dag. Man blir ju skitless av att höra jaa vi ska gå dit SNAAART i fem timmar medan han kollar på saker till en hobby som ingen annan är intresserad av. Ofta gör han likadant med mina planer, då säger han åh kan vi inte göra det här på vägen - men då vet ju jag att halva dagen eller mer går åt till hans "bara". Jag tycker inte att man kan kalla det kontrollbehov att bestämma att man ska göra en sak och sen faktiskt genomför det? MÄNGDER av saker jag har velat göra har antingen skuffats undan helt för att han bara ska göra en annan sak först eller för att han helt plötsligt kommer på att han visst ville göra något speciellt just den dagen och meddelar mig om det .. samma morgon.